Känner mig allmänt nedstämd. Vet egentligen inte varför, eller jo känner mig ensam och lite bortglömd. Jag har Jonas och Zaidy har nyss vart här vilket var jätte mysigt men nu har hon gått och jag blir liten och ensam igen. Sen jag har fått barn har mitt sociala liv i prinsip försvunnit. Mycket har att göra med att Jossa och Kattis har flyttat samt att Mova befinner sig i Thailand men jag hade så många fler vänner men de hör inte av sig längre =( Alla utgår från att jag inte har tid att umgås med dem eftersom jag har Meija. Visst ligger en del på mig eftersom jag sällan hör av mig till dem men skulle vara så kul att bli tillfrågan om jag ville med på något. Den enda jag egentligen har kickade ett hört av mig till är Jesper men han svarar aldrig på mina sms. Senast på hans födelsedag men han orkade inte äns med att svara... Det va dålig stil tycker jag, blir besviken. Det känns helt enkelt inte som om jag har så mycket kvar här längre. Fast det är inte heller helt sant. Mamma är kvar här och hästen men Dandy kan följa med om jag väljer att flytta. Det enda som håller mig kvar just nu är Jonas. För att han ska ha en bra relation med Meija. Det är klart att han ska ha det men när ska jag få bli lycklig då? Det kommer aldrig bli han och jag som ett par och även om han är en jätte bra vän till mig så vet jag inte om det räcker för att jag ska bli nöjd. Just i kväll längtar jag hem till Uppsala så fruktansvärt. Där har jag alltid Daniel. Sen Nicke och både andra Niklas och Max har flyttat dit. Skulle så gärna också vilja va där. Dessutom skulle jag där ha en möjlighet att plugga till socionom, vilket är det jag vill bli men allt detta får jag sätta åt sidan. Klart jag gör det för Meijas skull, men jag känner mig så olycklig just i dag. Varför ska det vara så svårt? Varför är jag tvungen att va olycklig för att Jonas ska va lycklig? Jonas har absolut inte bett mig att stanna här men jag vill inte ta hans dotter ifrån honom. Vill att de ska ha en bra relation.

 

Zai

21 november 2010 01:32

Jag är dålig på att höra av mig också gumman.. ibland hamnar man i en såndär liten bubla och det känns som att man aldrig kommer kunna komma ur den, men oroa dig inte gullet... Det kommer, det är tillfällig social chock, inget att oroa sig för :)
Jag ska bli bättre på att höra av mig ;) och glöm inte, om ni behöver en kväll att andas ut så är jag jättegärna barnvakt =) Sen får vi planera in lite utgångar framöver, med god framförhållning så vi kan hitta hund/barnvakter ;D

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag var på simlektion i går med Meija på Valmobadet i Kolbäck. Hon går första terminen där och det är jätte bra. Meija kan vara lite försiktig men ledarna stöttar och uppmuntrar så att hon vågar prova nya saker i vattnet vilket är helt fantastiskt at...

Äntligen har jag fått lagt 2014 bakom mig och kan blicka framåt mot ett nytt förhoppningsvis bättre år. För mig har det gångna året varit riktigt kasst på många sätt. Jag har vart sjuk större delen av det. Förlorade min älskade vapendragare och hund ...

  Jag är så ledsen och sjukt besviken på delar av Sveriges befolkning. Sista tiden har en storm som går ut på att tysta människor, motverka yttrandefriheten och kränka ”feltänkande” pågått. Jag trodde att de allra flesta i vårt land var...

Jag är ledsen, trött och oförstående. Varför måste vi människor ständigt leta efter en syndabock? Har sett diverse karikatyrer och elaka bilder på alla möjliga personer som har florerat på facebook senaste veckorna. De allra flesta har föreställt vår...

Individualism och kapitalism har spritt sig som en löpeld över världen. I samband med detta ökar klyftorna, splittringar, otryggheten och den psykiska ohälsan. Vi har inte längre någon naturlig trygghet i våra medmänniskor. Vi måste lita till oss sjä...