Individualism och kapitalism har spritt sig som en löpeld över världen. I samband med detta ökar klyftorna, splittringar, otryggheten och den psykiska ohälsan. Vi har inte längre någon naturlig trygghet i våra medmänniskor. Vi måste lita till oss själv i första hand och till staten i andra. Den som blir sjuk eller tappar fotfäste ska klara oändliga listor av regler för att överhuvudtaget få hjälp och om du nu skulle göra det vad får du för hjälp? Du får hjälp med pengar. Pengar så den personen kan köpa det den behöver. Alltid denna köpmani, allt handlar om pengar. Pengar att leva för, pengar att köpa sig lycka och hälsa för, pengar att kunna visa upp. Har du inga pengar är du ingenting, du är misslyckad och oönskad. Allt styrs av pengar och den individuella prestationen. Hur kan det ha blivit så? Finns det hederlig solidaritet kvar? Är det någon som är intresserad av att bygga upp ett samhälle av människor som vill hjälpas åt? Jätte många skulle svara ja på den frågan och de bildas föreningar och partier med olika åsikter om hur ett tryggt välfärdssamhälle ska skapas. Dessvärre förloras ofta målet på resans gång. För i stället för att försöka överbygga olikheter och tillsammans jobba mot samma mål kastar vi skit på oliktänkande partier och föreningar. Det blir en ständig smutskastning och kränkning av varandras planer på hur ett solidariskt välfärdssamhälle skapas i stället för att tillsammans arbeta mot målet. Politiken är ett klart exempel på denna smutskastning. Oppositionen skyller just nu på alliansen för allt som går fel, går till angrepp mot deras sätt att göra saker och även på grova person angrepp. Detta sker självfallet åt andra hållet med samma engagemang av att ödelägga varandras förslag och smutskasta varandras politik så gott det går. Karikatyrer och nidbilder av olika politiker dyker upp på nätet och i tidningar. Elaka kommentarer och debatt artiklar, men till vilken nytta? Kommer vi ett steg närmare ett bättre samhälle av denna smutskastning? Mår någon person bättre av den? Nej, det vi gör är att öka klyftorna! Vi skapar vi och dom känslor där ingen blir en vinnare.

Vi ska dock inte skylla det här på politikerna det är bara att det är ett bra exempel för att de syns så tydligt när de gör det i med media. Vi ”vanliga” icke offentliga människor är precis lika dåliga, inklusive jag själv så klart. När gjorde vi något sist som inte främjade oss själva? Vi klagar och gnäller på offentliga personer och våra medmänniskor. Gnäller på hur den där bilisten kör, vilket korkat uttalande den där personen gjorde, att inget görs åt mobbningen i skolan osv. Men vad bidrar vi med? Vad gör vi för att förbättra något? Inte mycket, vi gnäller och går och röstar en gång var fjärde år. I övrigt fortsätter våra liv med att se till våra egna behov. Att just JAG och min familj har pengar så att VI kan göra det VI blir lyckliga av. Allt ska ses utifrån mitt behov och vi slår oss blodiga med näbbar och klor för att ta oss uppåt, för att bli något. Du ska ha en fin karriär så du har mycket pengar så att du kan spendera dem på fina kläder, ett vackert hem, en fin bil, dina fritidsintresse, din kropp och fina saker till dina barn. Du köper dig alltså lycka med de pengar du sliter för att få. Ingenting får stå i vägen för vår pengajakt inte någon person, inte vår familj och absolut inte samhället!

Nu under julen träder den ultimata formen av individualism och kapitalism fram genom denna eviga hets om presenter, dekorationer och måsten. Vi spenderar tusentals kronor på mat och saker för att ge någon något som de som får det i de allra flesta fall inte ens uppskattar eller i varje fall kunnat köpt åt sig själva om de tyckte den behövde det. Varför? Varför går vi på knäna ekonomiskt och psykiskt för att vi ska/förväntas ha den ”perfekta” julen? Kanske ska vi bara stanna upp och tänka efter i stället. Behöver X det här? Vill X ha det här? Räcker det kanske med att vi bara träffas, kan vi använda dessa pengar till något bättre? Kanske kan jag ge mitt barn, min farmor eller den där ensamma mannen i trappen bredvid en timma av min tid i stället? Det tror jag i många fall skulle uppskattas mer. Har jag råd att ge av min dyrbara tid till någon annan? Det handlar inte om att spendera alla pengar vi skulle lagt på julklappar till en välgörenhetsorganisation, strunta i att ge sina barn julklappar eller låta bli att fira jul. Det handlar om att tänka på vad som är viktigt! Vad skulle JAG kunna ge någon ANNAN! Inte dig själv och inte ett paket utan vad skulle du kunna ge för att förbättra det här samhället? Kanske kan jag göra något som inte kostar någonting i pengar men som värderas oändligt.

Jag är dålig, jag har lagt ner massor med pengar på julklappar. Vi kommer inte gå runt den här månaden utan behöva ta av våra sparpengar för att jag spenderat så mycket pengar på julklappar. Julklappar som jag tror att alla jag köpt dem till skulle klarat sig bra utan. Jag kommer stressa runt på julafton för att hinna träffa massor av mina släktingar för att ge dem dessa presenter. Jag kommer även säga hur mycket jag tycker om de presenter jag får och tacka så mycket för dem och alla presenter Meija får även om vi skulle vart lika lyckliga och klarat oss lika bra utan dem. Jag kommer med andra ord bara spela med i denna kapitalistiska charad och försöka stänga ute alla tankar på att det ligger en man och fryser i en gränd, ett barn vars föräldrar har supit sig fulla och slåss i en lägenhet, att en gammal dam precis dog i sin ensamhet i ett rum på sjukhuset och framförallt alla de människor som sliter runt om i världen under fruktansvärda förhållanden för att tillverka de presenter jag köpt och får, som dör för att jag ska kunna konsumera.  

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag var på simlektion i går med Meija på Valmobadet i Kolbäck. Hon går första terminen där och det är jätte bra. Meija kan vara lite försiktig men ledarna stöttar och uppmuntrar så att hon vågar prova nya saker i vattnet vilket är helt fantastiskt at...

Äntligen har jag fått lagt 2014 bakom mig och kan blicka framåt mot ett nytt förhoppningsvis bättre år. För mig har det gångna året varit riktigt kasst på många sätt. Jag har vart sjuk större delen av det. Förlorade min älskade vapendragare och hund ...

  Jag är så ledsen och sjukt besviken på delar av Sveriges befolkning. Sista tiden har en storm som går ut på att tysta människor, motverka yttrandefriheten och kränka ”feltänkande” pågått. Jag trodde att de allra flesta i vårt land var...

Jag är ledsen, trött och oförstående. Varför måste vi människor ständigt leta efter en syndabock? Har sett diverse karikatyrer och elaka bilder på alla möjliga personer som har florerat på facebook senaste veckorna. De allra flesta har föreställt vår...

Sent på kvällen den 9 december somnade min gammelfarmor Iris in. Den 29 december skulle hon ha fyllt 95. Det känns konstigt att min sista släktingen ur den generationen nu är borta. Förutom att en jätte fin människa lämnat jorden så har ett band av m...