Jag mår inte bra. Står inför ett jätte svårt val och vet inte hur jag ska göra. Antingen så talar jag om hur jag känner och ställer krav. Gör jag så kommer jag troligtvis bli bortvald. Det kommer göra ont men det kommer bli bättre i slutändan eftersom jag då slipper va osäker. Risken är att de andra med största sannolikhet kommer såras. Jag kan också välja att inte göra någonting, inte säga något och låta allt snurra på som det är. Då kommer alla andra inblandade må bra men jag kommer må dåligt. Vad ska man göra? Välja den svåra vägen som innebär en omedelbar olycka för oss alla men sen en ljusning eller den lätta vägen som lämnar alla andra lyckliga en stund men kommer slå hårt på mig. Jag hatar sånt här, det är så svårt. Måste få berätta för någon men vågar knappt yttra det för mig själv då det känns så tugnt så hur ska jag våga berätta för någon vad jag känner. Jag vill bara göra det som blir bäst för mig och min dotter. Jag måste väl tänka på oss i första hand eller? Ska jag bara tänka på vad som är bäst för henne? Det är svårt att göra val när det gäller Meija också.

Kanske blev en aningen förvirrat inlägg men det är nog för att jag är lite förvirrad just nu. Ska försöka komma fram till en lösning, hellst i går...