Var i väg till Kattis i dag med Mova och Meija för att träffa hennes tre veckor gamla dotter Linn för första gången. Blev en riktig mamma och bebis trff, stackars Mova va den enda som inte hade barn. Kattis syster var där med sin dotter och en kompis till Kattis var där med sin son pluss att hon va gravid och Kattis sambos son va där också så blev massor med ungar. Va kul att se skillnaden på barnen, David är äldst tror att han är 9 och Linn va yngs på 3 veckor. Fatta vilken otrolig utveckling barnet går igenom på de åren, är väldigt häftigt. Det räcker bara med att se på hur mycket Meija har utvecklats det här året. När jag såg Linn märkte jag att jag har glömt hur små de är från början. Linn var större en Meija när hon föddes och dessutom har hon gått upp syadigt medan Meija hade problem med vikten i början så hon va troligtvis ganska mycket mindre än Linn när hon va tre veckor men Linn kndes verkligen minemal. Trotts att det inte var länge sen jag hade en sån liten själv var jag typ livrädd för att göra fel eller att hon skulle gå sönder när jag höll i henne. Fick lite ångest dessutom när jag märker hur fort det har gått, vad hnde med min lilla bebis tjej? Hon är ingen bebis längre. Hon är i en jätte roligt ålder nu men saknar nr hon va så där liten och man fick hålla henne i famnen och gosa med henne jämt. 

Hennes ettårs kalas är desvärre äventyrat. Nu på kvällen blev Meija förkyld och hängig så vi får se om hon har feber i morgon, hon hade inte det nu på kvällen så förhoppningsvis klarar hon sig. Det kan vara en reaktion på vaccinet hon fick i går men Jonas har vart sjuk sen typ i måndags så med lite otur har hon blivit smittad av honom. Hoppas verkligen att vi inte behöver ställa in skulle vara jätte tråkigt.

Sista dagarna har jag haft en extrem dödsångest, tror det har ett samband med att vi måste ta bort Dandy. Är totalt livrädd för att han ska dö men även för att jag ska dö eller att någon jag känner ska dö. Mina släktingars mamma dog nyss i cancer och jag kan inte ens föreställa mig den smärta de känner, tror vetskapen om det bygger på min oror ytterliggare. Kan inte sova på nätterna eftersom dessa tankar gör sig extra påminda på kvällen. Jag fattar inte varför jag har fått dessa känslor nu, har tagit bort hästar förut och en del människor jag kände har dött under de närmaste åren några har förlorat livet på otäcka vis men ändå är det först nu jag känner den hr extrema paniken. Jag hoppas verkligen det går över snart för jag klarar mig inte särskilt lönge med lite sömn. Blir nedstämd och tillslut blir jag sjuk. 

Har haft en riktig hästdag i dag. Har varit ute hos dandy och fixat och sen ridit två hästar hos min moster. Va jätte kul att rida lite men dessto fler andra hästar en Dandy jag rider dessto större motvilja känner jag mot att köpa en ny. Vill ha häst men vill ha Dandy! Vägrar att acceptera att han inte kommer bli bra. Tror jag har provat allt men är inte beredd att ge upp riktigt än. Det måste finnas något annat man kan göra för att han ska bli bra igen. Ska undersöka saken grundligt innan vi åker tillbaka till vetrinären. 

I morgon r det dags för Meija att träffa läkaren för sin ettårs kontroll. Detta gör det mer verkligt att det snart är ett helt år sen jag födde henne. Känns helt sjukt. Har redan panik över att hon ska börja dagis fast det är nstan ett halvår kvar. Vill ha kvar min lilla bebis hemma. Det känns som har blivit alldeles för stor för fort, men, men bara att acceptera. Nu måste jag ge upp det här och tvinga in mig själv i sovrummet. Kanske, kanske kommer jag kunna somna...

Har hnt en del sista veckorna som tagit på krafterna men också en hel del bra grejer så har inte orkat blogga men nu r jag tillbaka. Trött r jag men känner mig överlag positiv just nu i alla fall och får hoppas att det håller i sig en stund. 

Dandy blev drastiskt sämre för ca en månad sen. Han blev halt på sitt höger bakben igen vilket ledde till att han avlastade så han först blev halt på vänster bak också och sen på båda fram mer eller mindre. Dessutom bleb han allmänt negativ hade öronen bakåt i hagen och ville inte gärna röra på sig vilket är vldigt olikt honom. Han har haft massa problem med bena förut men alltid varit oerhört positiv trotts att han har haft ont. Åkte upp med honom till brunmåla och de konstatera att han va väldigt halt och att oddsen för att han skulle bli bra va minimala. Han kanske kunde fungera som promenadhäst om han behandlades ca var tredje månad. Han fick iaf en injektion i knät och en i skeletet som förhoppningsvis ska göra honom smärtfri men det är en tillfällig lösning medans jag får vänja mig vid tanken om att han ska tas bort. Vi ska upp med honom den 13 september igen och se om injektionen överhuvudtaget har hjälpt. Dessvrre blev han väldigt dålig för drygt en vecka sen och slutade äta och dricka ordentligt, var riktigt orolig ett tag men nu är han piggare igen och får i sig allt han ska. Så nu försöker jag bra hålla honom på gott humör och ge honom en sån bra tid som möjligt. Det här tär jätte mycket på mig vilket gjort att jag mår jätte dåligt. Gör ont i mig att se honom ha ont samtidigt som jag inte kan tänka mig att vara utan honom. Har delat så mycket med honom och vill verkligen inte vara utan honom. Jag vet att många tycker att han "bara" är en häst men för mig betyder han massor. 

Jag har ven fått ett nytt jobb. Jobbar extra på equirehab och trivs jätte bra. Har en så lnge bara jobbat fem dagar men kan rekomendera stllet varmt både som arbetsplats och som rehab-, spa- och träningsstall. Familjen som äger det är hur trevliga som hellst, kunniga och har en jätte bra syn på hästarna. Jag har fruktansvärt många synpunkter på hur jag tycker att man ska se på hästarna och tycker lätt att folk antingen behandlar dem som tvlingsmaskiner eller gosedjur men equirehabs hästsyn och hästhantering kan jag stödja till 100% vilket också r en förutsättning för att jag ska kunna arbeta där. Är roligt att bryta av mammaledigheten ibland och göra något annat. Hade egentligen inte tänkt att jobba men nr de erbjöd mig jobb tnkte jag att jag skulle prova och jag r jätte glad att jag gjorde det. 

Här hemma har jag satt i gång med massa små renoveringsprojekt, dörrmålning och upprustning av byrå är det som tar mest tid nu. Målet är att det ska vara klart till Meijas födelsedag om en vecka. Det är en annan storgrej som händer, min lilla bebis blir ett år om sex dagar. Är sjukt att tiden går så fort, snart har jag vart mamma i ett helt år och Meija kan inte längre räknas som en bebis. Det är full fart på henne nu och hon har börjat få jätte mycket vilja. Det är jätte roligt men också krävande blir intressant att se hur hennes personlighet utvecklas. Blir hon lika tempramentsfull och envis som jag lär vi få det jobbigt :P Är det förresten någon som har bra förslag på hur man ska ordna ett bra födelsedagskalas åt en ett åring? Vad ska man ha för tårta, hon har aldrig ätit sötsaker så vet inte riktigt vad man ska göra. Vill inte att det blir för mycket onyttigt samtidigt så måste hon ha en tårta och kakor. Blir säkert bra på något stt men har någon förslag är de välkommna att dela med sig. 

Nu blir det lite te och CSI och sen är det nog dags att sova, är helt slut efter att ha jobbat och ridit. Märks att jag inte är van att jobba än för trotts att jag bara jobbat fem timmar känns det som att jag jobbat 24 utan sömn eller vila :P

Har haft en riktig skitdag rent ut sagt. Meija har vart jätte ledsen hela dagen, tror hon har ont i magen men är inte säker. Så hon har gråtit och skrikit större delen av dagen och jag försökte med allt men inget dög någon längre stund. Dessutom kunde hon inte somna på dagen så blev övertrött vilket gjorde det ännu värre. Känner mig så maktlös när jag inte kan hjälpa henne och tillslut blir jag frustrerad och irriterad. När man har prövat allt och inget fungerar och man har hört ett konstant missnöje i flera timmar blir man less. Eller jag blir i alla fall. Det spelar ingen roll att jag älskar henne massor och vill göra allt för att hon ska va glad till slut ville jag också bara sätta mig ner och gråta. Ja, ja hon blev lite gladare på kvällen och så ofta har hon inte sådana här dagar så får väl glädjas åt det. Nu ska jag se på criminal minds innan det är dags för sängen.