Efter att ha varit ledsen i tre dagar för att Jonas inte ville försöka ha ett "riktigt" förhållande har jag nu slutat deppa. Egentligen har inget ändrats. Visst är det trist att han inte känner som jag men sånt är livet. Han finns alltid där och ställer upp för mig och Meija. Han är en jätte bra pappa, en jätte bra vän och ett super bra stöd. Även fast han sa nej till ett förhållande och numera bor hemma hos sig är det 100 meter i mellan oss och vi träffas varje dag. Han tycker kanske inte om mig på samma sätt som jag tycker om honom men jag vet att han tycker om mig på sitt sätt. Jag vet att han alltid finns där och aldrig kommer lämna mig, det måste ändå vara mer värt. Så nu är jag inte ledesen längre för att han inte är kär i mig, nu är jag glad för att han alltid finns där. Gäller att välja synvinkel :P

I dag blev det en sväng på stan med mamma, pappa och Meija för att handla vinterjacka till mig och lite kläder till Meija. Hittade en hel del roliga saker så det var bra =) Sen åkte jag ut till stallet och red Dandy en sväng. Skrittade först ut i snön och sen in i ridhuset. Han va jätte fin och mjuk. Hade bra bjudning utan att bli springig, va stadig i formen, riktigt mjuk och trampade på bra. Kändes super, vi är verkligen på väg tillbaka igen =)