Vissa dagar är helt klart sämre än andra och i dag var en riktigt dålig dag. Vi kan börja med att min nya medicin inte hjälper det minsta utan har både ont i lederna, kramp i magen och dimmig syn så slutade äta den i går och skulle diskutera detta med läkaren i dag hade jag tänkt men hann tyvärr inte det pga all skit den här dagen fört med sig. I morse kom jag ur sängen aningen för sent eftersom jag hade fruktansvärt ont i kroppen och Meija av någon anledning faktiskt sov längre än till klockan sex, vilket är sällsynt. En vanlig dag hade jag uppskattat att få sova till halv åtta eftersom detta inte inneburit någon stress men i dag var det viktigt att Meija var på dagis exakt 9.00 för att jag skulle hinna på en möte på försäkringskassan. Som sagt försov vi oss lite men hade ändå en och en halv timme på oss vilket är en okej med tid. Meija har för vana att äta frukost i ca en timme varenda morgon varav det behövs rätt mycket tid på morgonen. Vi låg rätt bra i fas men sen fick Meija för sig att slita av alla sina kläder under tiden jag borsta tänderna så det var bara att börja om 8.45 Meija vägrade att klä påstig igen och allt jag klädde på åkte av och tandborsten flög genom rummet och allt var allmän kaos . Pga hur ont jag har kan jag inte bara ta Meija under armen och gå utan är beroende av att hon samarbetar vilket för det mesta fungerar utmärkt men inte idag. 9.20 inser jag att jag omöjligt kommer hinna få Meija till dagis och samtidigt hinna på mötet så snälla mamma rycker in och kommer hem till oss. Gråt färdig av en kaotisk morgon och mycket smärta kommer jag ner till bilen 9.35 Kör ner på stan och är inne på F-kassan 9.55 Då har de ännu inte öppnat och mängder av folk trängs i trapphuset utanför deras dörr. På dörren sitter det stora anslag om att de är under bemannade i dag så att allt beräknas ta längre tid. 10.05 släpps vi in och jag berättar mitt ärende och hänvisad att slå mig ner och vänta. 10.20 har fortfarande ingen kommit så jag får och frågar hur länge jag ska vänta. En kvinna säger att hon ska undersöka saken på en gång och ber mig sitta ner igen. 10.45 kommer hon tillbaka och berättar att min handläggare dels är sjuk och dels bytt dag på vårt möte men tyvärr glömt att meddela mig. Så 10.55 lämnar jag försäkringskassan utan att träffat någon. Helt under bar service, tycker ni inte? För att göra allt lite bättre får jag inte tag i min läkare under resterande av deras telefon tid. Det är dock inte kart här för sen ringer com hem och säger att eftersom jag bor i ett com hem hus så har de lite information att ge mig. Eftersom jag tror att det är just information låter jag honom prata. Han förklarar att de ska se till att alla deras kunder ska få digital TV i stället för analogt och berättar att de därför ska skicka ut en box helt gratis till alla och att man sen får 2 månader gratis med alla TV kanaler. Jag förklarar att vi redan har digital TV via bredbandsbolaget och att jag därför inte är intresserad. Killen säger då till mig att eftersom jag bor i ett com hem hus har jag inget val. Varav jag protesterar under lång tid men till slu tröttnar och säger ja men skicka boxen då så länge allt är helt gratis. Han bara bra då skickar jag boxen, det enda du behöver göra är att lyssna på det här avtalet och sen tacka ja. Han läser upp avtalet där det framkommer att boxen visserligen är gratis men frakten kostar 99 kr och att jag själv måste säga upp digital TV:n inom 2 månader annars har jag automatiskt förbundit mig till minst deras 8 bitars abonnemang för 249 kr i månaden. Jag säger då nej till det här avtalet och att jag absolut inte kommer betala frakten för något jag inte vill ha och att det absolut inte kan var meningen att jag ska behöva säga upp ett abonnemang som jag inte vill ha. Killen fortsätter att hävda att jag inte har något val eftersom jag bor i ett com hem hus och han personligen tycker att det är en bra deal. När jag blir förbannad och vägrar godkänna avtalet slänger han på luren. Är detta ett normalt beteende? Kan com hem tvinga mig att betala för något jag inte vill ha för att mitt hus råkar vara ett com hem hus? Ringer com hems kundservice och klagar. De lovar att jag absolut inte behöver ta det här abonnemanget och att jag inte behöver betala något men kostar inte ens på sig att be om ursäkt för Hr deras säljare har betett sig. Så aldrig er Com hem kan jag ju lova. Hoppas att jag slipper mer skit nu för annars drar jag täcket över huvudet och går och lägger mig.

Är fortfarande dunder förkyld, hostar och har ont i mina leder. Framförallt har min högra fotade krånglat något enormt i dag vilket begränsat mig en aning men jag känner mig lite bättre i dag. Inte i kroppen men i själen. I dag känns inte allt så hopplöst som det gjort tidigare i veckan vilket är helt underbart. Än har jag inte tagit mig förbi natten men jag hoppas att jag ska kunna sova så att den här dagen får avslutas på ett bra sätt. Har ridit en sväng i dag och trotts att jag fick ont av det kändes det kul och uppiggande att vara ute och röra på mig. Jag vet hur viktig träningen är för att jag ska må bättre i lederna så det gäller att bita ihop och köra på även när det är motigt. En sak jag dock inte gillar är att jag har gått på de nya medicinerna men inte märker någon skillnad. Visst kan det ta lite längre tid än några dagar men är rädd att de inte kommer få den effekt jag önskar. Ger det nästa vecka ut annars får jag inga läkaren igen och så får vi försöka hitta något annat. Det positiva är att jag inte har fått några biverkningar av dem än så om de bara vill börja ge lite effekt kanske det här skulle vara en medicin kombination som fungerar. Är bara att hålla tummarna och hoppas på det.Ta hand om er och var rädda om varandra.

Borde verkligen sova vid det här laget. Är det något som jag vet försämrar alla mina sjukdomar är det för lite sömn. Allra bäst mår jag när jag får ca 10 timmar men behöver minst 8 för att fungera normalt men ändå sitter jag här vaken trotts att Meija med största sannolikhet vaknar innan kl. 6 i morgon. Har helt enkelt för mycket tankar som snurrar i huvudet just nu för att få någon ro. Har länge misstänkt att det vas psoresisatrit jag hade och har haft problem av det i ca 2 år men ändå är jag sjukt bitter över diagnosen. Känner mig på något vis mindre värd som människa nu när jag har tre kroniska sjukdomar. Känner mig som en börda för samhället även om jag vet att jag varken rår för att jag är sjuk och att jag med rätt medicinering kan fungera nästintill helt normalt. Det stora problemet är väl att alla är sammanlänkade så när jag är dålig av den ena påverkas de andra och en negativ spiral är i gång. Samtidigt känner jag mig oerhört fånig som är bitter över det här. Jag hade kunnat haft det betydligt värre och är otroligt lyckligt lottad över lag så borde inte klaga. Trotts det är det tufft just nu.Som tur är har jag fina vänner och en bra familj som kan dra mig ur min självömkan, men så här på kvällen när alla sover är det svårt att hålla den borta. Kajsa red iaf ut med mig i dag vilket gav mig både lite motion och tid att tänka på något annat. Sen såg Rebecca till att påminna mig om att jag inte var ensam med psoresisatrit och berättade att hennes mamma även har det och hon lever ett aktivt liv. Dessutom gav hon mig några bra tips och till min lycka har hennes mamma en blogg. Så tänkte kika in på den och se i fall jag kan hitta lite tröst och tips. Som sagt jag är egentligen sjukt lyckligt lottad men har svårt att lla mig över ytan ändå.Har haft väldigt ont i dag men får skylla mig själv eftersom jag inte orkade släpa mig till Apoteket och hämta ut min nya medicin. Kände mig dock sjukt omotiverad till det eftersom jag var där i tisdags och spenderade 1300 varav 900 på medicinen jag inte kunde äta pga biverkningarna. Som tur är finns högkostnadsskyddet så lär bli billigt för mig en stund framåt. I morgon ska jag iaf försöka ta mig både till Apoteket, ringa sjukgymnasten och se till att motionera. Ska rida men sen får vi se om jag orkar göra åtog mer. Är sjukt förkyld och har en envis hosta vilket gör att jag varken orkat promenera eller gå på crosstrainern även om jag vet att jag borde...Förlåt för allt gnäll jag delat med mig av här men hoppas att jag genom att skriva det ska få lite ro och kunna somna snart. Känns oftast lite bättre när jag fått skriva av mig. Nu ska jag försöka sova igen och intala mig att i morgon blir en bättre dag. Ta vara på er allihopa!

Va hos reumatologen i tisdags och inte helt oväntat fick jag diagnosen psoresisatrit. Det va jätte bra att de äntligen fastställde va det var för något så att de kan behandla det på rätt sätt men känner mig ändå en aning nedslagen. Psoresisatrit är precis som psoresis något kroniskt och kommer att gå i skov resten av mitt liv. Har levt med min psoresis länge men det är inte försen jag fick Meija jag accepterade att jag hade det och nu ska jag alltså lära mig leva med ytterligare en kronisk sjukdom, den tredje i raden... Känns lite tungt, framförallt eftersom jag blir väldigt begränsad av den eftersom jag har väldigt ont. Får dock tänka på att det kunde vart värre och att har jag lärt mig leva med två kroniska sjukdomar kan jag väl lära mig leva med en tredje. Fick en ny medicin som skulle hjälpa mot både smärtan och inflammationen men han bara ta den i två dagar innan jag fick smärtor och kramper i magen så nu måste de hitta en ny :( Har fått en medicin för magen men är nu tillbaka på min gamla smärtmedicin vilket gör att jag fortfarande har väldigt ont i lederna. Förhoppningsvis får jag någon ny medicin i morgon så att jag blir lite piggare. Känner att jag inte orkar ha så många fler dagar då jag inte kommer ur sängen. Fast hur är det man säger, inget ont som inte för något gott med sig. Får intala mig det helt enkelt så löser det sig nog.