Meija är fortfarande febrig efter vaccinationen =( Tycker jätte synd om henne. Hon har i princip sovit sen i går kväll, bara vaknat för att äta. Hon vill sova i knät vilket gör det lite svårt, vaknar och blir ledsen när man lägger ner henne så har haft henne på armen i princip hela dagen. Som tur var fixade Tessan och mamma Dandy så jag kunde va hemma med min lilla sjukling. Jag skulle ha åkt till stallet när Jonas kom hem men det strula till sig så han var inte här försen kvart i sju istället för kvart över fyra så blev jätte glada när jag ringde mamma och hörde att hon hade fixat stallet och att Tessan red. Dandy hade varit jätte fin i dag sa hon så förhoppninsvis är han ordentligt genom riden inför träningen i morgon. Det utgår jag i från han brukar alltid va jätte fin när Tessan ridit honom =)

Petter skrev en sak till mig i dag. Först blev jag ledsen för att jag missförstod honom men sen förstod jag. Detta har gjort att jag redigerade gårdagens inlägg. Jag skrev en grej som inte var så schysst. Jonas är den människa som ställer upp för mig jämt, han är en super pappa till Meija och en av mina bästa vänner. Det är just därför jag ställer så höga krav på honom. Därför kan jag ibland klaga på honom här men det är inte schysst och det va de Petter påpekade. Han har helt rätt. Jag borde inte klaga på Jonas, för han är jätte bra på alla de viktiga planen. Jag vet inte hur jag skulle klara mig utan honom. Så tack för att du är här för mig Jonas och tack Petter för att du fick mig att inse!

I dag var jag och Meija på BVC. Hon vägdes, mättes och fick sina 3 månaders vaccinationer. Tyckte så fruktansvärt synd om henne när de stack henne =( Hon fick en spruta i varje lår och blev jätte ledsen båda gångerna. Gör ont på mig när hon blir ledsen, men jag vet ju att det är för hennes bästa. Hon fick alla de vanliga vaccinationerna så som kikhosta, stelkramp och polio men även mot lugninflamation. Har aldrig hört att man kan vaccineras mot det men va tydligen nytt sa barnmorskan. Efter BVC begav vi oss till apoteket och hämtade ut min medicin och min p-stav. Därefter gick vi till mammas jobb och hämtade bilen och träffade några arbetskamrater till mamma. Hon ville visa upp Meija för precis alla så tog betydligt längre tid än vad jag hoppats. När vi väl kom därifrån åkte vi till Zaidy och Olof. Olof och Jonas passade Meija medan jag och Zaidy åkte till kemtvätten och affären.

Blev en mysig kväll med mat, lite film och Jonas och Zai bakade lussebullar :P Va lite synd bara att vi behövde röra oss så tidigt. Gick innan åtta eftersom Meija skulle hem och sova. Är lite synd att hon inte riktigt har ro att somna borta skulle va enklare att hitta på något på kvällarna då. När vi kom hem gick Jonas över till sig och jag matade och nattade Meija.

Nu sitter ja här själv iaf och beundrar min julstjärna som jag satt upp i dag :P Lite sen som vanlit. Behöver skaffa lite mer julpynt, funderar på att fixa det i morgon. Nu är det iaf dags att sova en sväng.

Hade en riktit mysig söndag med mamma i dag även om dagen inte började lika bra. Började med att efter att jag hade matat Meija så spydde hon ner hela mig och sig själv, jätte mysigt :P Sen har hon spytt lite fram och tillbaka hela dagen men verkar pigg i övrigt så tror inte att det är någon större fara. Att hon spydde i kombination med att det var elva grader kallt gjorde att Meija fick vara hemma med Jonas. Så jag och mamma fick en eftermiddag för oss själva vilket inte är så vanligt. Började med en tripp till glada hästen och handlade ullstrumpor och putsmedel, sen hööks och köpte en ny brösta och vinter vantar och sist blev det barnenshus och handlade julklappar till Meija =) Är lite svårt att handla presenter till så här små barn, de önskar sig ingenting och finns inte så mycket leksaker för dem.

Blev att åka till stallet och rida Dandy sen. Red lite mjukgörande arbete i ridhuset och sen lite in and outs. Avslutade med att hoppa ett litet räcke på 70 cm :P Gick riktigt bra men har fått svårt med avstånden efter det långa hopp uppehållet. Är roligt att vara i gång igen iaf även om det är väldigt lågt. Han är jätte fin på marken och där känner jag att jag nästan är helt tillbaka så hoppningen får ta den tid det tar.

Efter att ha varit ledsen i tre dagar för att Jonas inte ville försöka ha ett "riktigt" förhållande har jag nu slutat deppa. Egentligen har inget ändrats. Visst är det trist att han inte känner som jag men sånt är livet. Han finns alltid där och ställer upp för mig och Meija. Han är en jätte bra pappa, en jätte bra vän och ett super bra stöd. Även fast han sa nej till ett förhållande och numera bor hemma hos sig är det 100 meter i mellan oss och vi träffas varje dag. Han tycker kanske inte om mig på samma sätt som jag tycker om honom men jag vet att han tycker om mig på sitt sätt. Jag vet att han alltid finns där och aldrig kommer lämna mig, det måste ändå vara mer värt. Så nu är jag inte ledesen längre för att han inte är kär i mig, nu är jag glad för att han alltid finns där. Gäller att välja synvinkel :P

I dag blev det en sväng på stan med mamma, pappa och Meija för att handla vinterjacka till mig och lite kläder till Meija. Hittade en hel del roliga saker så det var bra =) Sen åkte jag ut till stallet och red Dandy en sväng. Skrittade först ut i snön och sen in i ridhuset. Han va jätte fin och mjuk. Hade bra bjudning utan att bli springig, va stadig i formen, riktigt mjuk och trampade på bra. Kändes super, vi är verkligen på väg tillbaka igen =)

Jonas gick nyss. Han var här en stund på kvällen och träffade Meija. Gick bra när han var här. Vi pratade inte så mycket om hur det har blivit utan blev mest kallprat. Han satte upp gardinstängerna också vilket var bra. Meija fick dock ett utbrott när Jonas skulle klä på henne pyjamas. Det höll på i en timme innan hon slutligen somna i min famn. Är jätte jobbigt när hon blir ledsen utan att man förstår varför. Gör fruktansvärt ont i hjärtat när hon blir helt otröstlig. När det blir så i normala fall brukar jag också börja gråta efter en stund och så slutar det med att både jag och Meija sitter hos Jonas och gråter, men nu är det slut med det.

Nu är jag iaf själv här, eller ja Meija ligger och sover så själv är jag inte men jag känner mig ensam. När Jonas frågade om det var dags att gå nu sa jag ja men egentligen ville jag inget hellre än att han skulle stanna. Fast jag vet att det inte är hållbart men vill att han ska vara här hos mig. Saknar honom fruktansvärt men jag får vänja mig med att det är så här det kommer vara. Fast det gör ont, fruktansvärt ont.

Har pratat med Jonas igen. Han mår ungefär lika dåligt som mig över det här. Känns jätte konstigt för oss båda att vi helt plötsligt inte ska bo ihop längre, dessutom är situationen med Meija jätte jobbig. Vi har gjort upp att han ska ha henne från det att han kommer hem från jobbet vid ca halv fem till omkring sju när hon äter och går och lägger sig tisdagar och torsdagar samt ett par timmar på lördag och söndag. Känns så himla hemskt. Från att ha bott med henne ska han nu bara träffa henne 9 till 11 timmar i veckan. Det är dock den bästa lösningen vi kan komma på i nu läget. Eftersom hon ska bo hemma hos mig och går och lägger sig så tidigt och han slutar jobba så sent som han gör. Hoppas verkligen inte deras relation tar allt för mycket stryk. Allt känns så jävla sjukt bara!

Tack alla som har skrivit till mig på sms, fb och här. Blir jätte glad att ni bryr er så mycket. Jag vet att jag kommer klara det här och det kommer bli bra. Är bara väldigt tråkigt att det har blivit som det blivit men man kan inte rå för vad man känner.

Vi bråkade inte, han sa inte emot mig, bara jag grät men nu är det klart. Jonas flyttar ut och jag behåller Meija hos mig. Han älskar fortfarande sitt ex och är rädd för att vi ska börja bråka ennu mer om vi blir ett par och sen gör slut. Att han älskar sitt ex gör ju att det inte går, vill inte ha ett förhållande med någon som egentligen vill vara med  någon annan. Däremot tror jag att ett förhållande mellan oss skulle fungera. Jag menar vi har bott ihop över ett år, vi har bara sex med varandra, dejtar inga andra och hitills har det fungerat så varför skulle det inte göra det om vi uttalat var tillsammans? Men, men kanske har han rätt. Vi får hur som hellst aldrig veta nu. Planen är att jag och Meija ska bo kvar hos mig och han ska träffa henne en eller ett par eftermiddagar i veckan. Det kommer bli ensamt och tugnt att va ensamstående på riktigt men klarar känslomässigt inte av att ha det som det är nu. Är så jävla jobbigt att tycka om någon så mycket som jag tycker om honom och inte bli lika omtyckt tillbaka, men sånt är livet. Känner mig sårad och utelämad men vad ska man göra? Bara att gråta, bita ihop och gå vidare. Hade vart så mycket enklare om han va ett svin och en dålig pappa men det är han inte. Han är en jätte bra vän och en jätte bra pappa och det är det som gör att jag undrar om jag har gjort rätt...