Har under kvällen satt mig in i fallet "Rasmus och Fanny". Det handlar om två barn som blev brutalt upp ryckta från sitt fosterhem av Marks kommun för några år sedan. De hade placerats i fosterhemmet då Rasmus var ca ett år och Fanny bara var några månader och bodde sedan där i fyra år innan kommunen ryckte upp dem och placera dem i ett jourhem och sen vidare i andra fosterhem. Ni kan läsa hela historien på deras mamma Evas blogg: http://fostermamman.blogspot.se/ Kan inte säga annat efter att ha läst artiklar och deras mammas blogg än att jag skäms. Jag skäms något fruktansvärt för att vara en vuxen och svensk. Deras fall är inte unikt även om det är ett av få där fosterföräldrarna lyckats fått media att uppmärksamma det som hänt. Hur kan barn i dagens Sverige vara helt utan rättsligt skydd? Hur kan underbara engagerade människor som vill hjälpa till bli helt ned trampade? Det är inte konstigt att ingen vill vara familjehem i dag när det är så osäkert. Du får inte be om hjälp, du får inte kritisera och inte uttala dig offentligt eftersom du då kan förlora dina fosterbarn. Vem vågar knyta an till ett barn och älska det om det när som helst kan ryckas i från dig? Om ingen vågar ta i mot fosterbarn eller knyta an till dem vad har då de barn som inte har föräldrar som tar hand om dem för chans? Jag trodde verkligen att vi bodde i ett i-land där vi var trygga och hade ett bra skyddsnät men jag börjar tvivla.

Sen jag fick barn har jag märkt att du måste kämpa något fruktansvärt som förälder för att någon ska ta dig på allvar. Jag fick kämpa jätte mycket för att Meija skulle få hjälp med en luftvägsinfektion som hon troligtvis föddes med. Ingen trodde på mig på BVC och ville undersöka henne ordentligt utan sa att hon troligtvis bara hade trånga luftvägar. Sedan visade det sig när hon var knappt två månader att hon hade en troligtvis medfödd luftvägsinfektion. När hon sedan drygt ett år gammal började få fruktansvärda hostattacker och blev tungandad och rosslade i lungorna undersöktes hon på både BVC och hos familjeläkaren men alla sa att det bara var vanlig hosta. Jag var bara överorolig eftersom hon var mitt första barn sa de. Jag vet inte hur lång tid och hur många gånger jag ringde familjeläkaren och BVC. En kväll blev hon jätte dålig, blev jätte tungandad och fick ett kort andnings stopp. Vi åkte upp till akuten och där visade det sig att hon hade förkylningsastma och att luftvägsinfektionen hon hade som lite kunde ha påverkat utvecklingen av den. Detta är förstått inte i närheten av det Eva och hennes familj har behövt gått igenom men det var i med den här händelsen jag fattade att jag i framtiden skulle få kämpa med näbbar och klor för att någon skulle hjälpa mitt barn när det var något. Att föräldrar och fosterföräldrar ska behöva kämpa sig blodiga för att deras barn ska få ta del av de grundläggande mänskliga rättigheterna i Sverige är för mig helt sjukt. Hur har det kunnat blivit så här? Ännu viktigare, vem ska kämpa för de barn som inte har en förälder som kämpar för dem? Vissa har tur att få en fosterförälder som gör det men hur många kommer det vara i framtiden när fosterföräldrarna körs över och dumförklaras när de försöker skydda sina barn, och dessutom förlorar barnen utan vettig grund. Jag vill jätte gärna ha fosterbarn och har alltid velat haft det men är jag beredd att kasta mig in i det systemet som det ser ut i dag? Skulle jag klara av att se något av "mina barn" bli så totalt psykiskt misshandlade som de här två stackars barnen Rasmus och Fanny har blivit? Nej, det är tveksamt. samtidigt gör jag inget är jag inte ett dugg bättre än alla andra blundade vuxna...

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag var på simlektion i går med Meija på Valmobadet i Kolbäck. Hon går första terminen där och det är jätte bra. Meija kan vara lite försiktig men ledarna stöttar och uppmuntrar så att hon vågar prova nya saker i vattnet vilket är helt fantastiskt at...

Äntligen har jag fått lagt 2014 bakom mig och kan blicka framåt mot ett nytt förhoppningsvis bättre år. För mig har det gångna året varit riktigt kasst på många sätt. Jag har vart sjuk större delen av det. Förlorade min älskade vapendragare och hund ...

  Jag är så ledsen och sjukt besviken på delar av Sveriges befolkning. Sista tiden har en storm som går ut på att tysta människor, motverka yttrandefriheten och kränka ”feltänkande” pågått. Jag trodde att de allra flesta i vårt land var...

Jag är ledsen, trött och oförstående. Varför måste vi människor ständigt leta efter en syndabock? Har sett diverse karikatyrer och elaka bilder på alla möjliga personer som har florerat på facebook senaste veckorna. De allra flesta har föreställt vår...

Individualism och kapitalism har spritt sig som en löpeld över världen. I samband med detta ökar klyftorna, splittringar, otryggheten och den psykiska ohälsan. Vi har inte längre någon naturlig trygghet i våra medmänniskor. Vi måste lita till oss sjä...