Är sjukt dålig just nu på att prioritera, tror att det till viss del beror på att jag är i ett känslomässigt kaos. Dels är jag fortfarande osäker på vad jag vill "bli när jag blir stor", sen är det förståss situationen med Dannis som är jobbigast just nu, men utöver det har vi katterna som jag inte riktigt vet hur det blir med. Hur som hellst så borde jag plugga och skriva klart min hemtenta eftersom jag måste skicka in den innan jag åker ut på lajvområdet eftersom inlämmnings dagen är när vi är ute på lajv. Jag är dock så sjukt omotiverad och gör alla andra saker utom det. Håller på med en jätte fin lajvklänning, är massor i stallet och pysslar, leker i lekparken med Meija och mycket mera. Dessutom har jag planerat att träffa massor med människor den här veckan vilket jag egentligen inte alls har tid med men har ett enormt behov av just nu. Får se om jag får in hemtentan i tid men det är som om jag verkligen inte kan koncentrera mig, är för mycket annat i huvudet.

För övrigt måste jag fråga om det är någon som skulle vilja adoptera mina jätte mysiga kattpojkar. De är jätte snälla, vana med barn och självfallet rumsrena. De bor hos Tessan nu eftersom vi var tvugna att göra oss av med dem på en gång när Meija fick astma men de kan inte stanna där. Ni får med er alla deras saker och de är kastrerade och försäkrade båda två. Någon som känner sig manad? Säg gärna till då.

Dandy har varit väldigt fin en ganska lång stund nu så trodde och hoppades att han skulle få komma ut och tävla lite den här säsongen. För drygt en vecka sedan märkte jag dock att något inte riktigt va som det skulle. Han "tappade" bakbenen i bland när jag red och efter några dagar trotts att jag tog det väldigt lugnt med honom haltade han till under ridpassen. Då ringde jag upp till mälarkliniken och bokade en tid. Innan vi han komma dit blev han halt efter ett ridpass så förstod att det var något, trodde han kanske hade en inflammation i någon led i hasen eller dylikt. Eller rättare sagt jag hoppades innerligt att det var något sådant så att han kunde behandlas och bli bra igen. När vi kom upp till mälarkliniken i tisdags var det mycket värre än jag trott. Hans gamla skada i hasen hade gått upp så lederna i hasen höll på att förbenas och dessutom hade han börjat fått förändringar i sin vänster has som vart bra förut. Veterinären sa att det inte fanns något att göra. Han skulle bara bli sämre och tillslut skulle han inte kunna böja hasen alls. Jag visste att den här dagen skulle komma och ska jag va ärlig hade jag förväntat mig den för ca två år sen när han skadade hasen första gången men Dandy är en riktig kämpe och kom igen förra gången fast det var i princip omöjligt men nu kom alltså skadan i kapp honom.

Vi har haft honom i fem år och han är sexton år gammal. I princip, med hjälp av Picasso förstås, har han tagit mig från att ha hoppat LC och LB på c-ponny till 1,30 med placeringar upp till nationell 1,20. Han har vart en riktig klippa och har lärt mig så mycket. Känns som om en liten bit av mig kommer dö med honom. Han är en utav de få länkar till den jag var innan jag fick barn. Det mesta andra har ändrats sen Meija föddes och jag har ändrats men Dandy och allt jag känner för honom har vart det samma. Det gör så fruktansvärt ont men jag vet att han har ont så jag får ta smärtan för att han ska slippa. Jag hatar dock att bestämma om liv och död men veterinären sa att det inte fanns några alternativ här så är väl bara att bita i det sura äpplet och vara den som dömer en utav mina bästa vänner och största kärlekar i livet till döden..

Sitter och försöker bestämma vad jag ska göra i höst. I fall jag ska fortsätta plugga eller om jag ska jobba. Dessutom är jag osäker vad jag ska plugga om jag ska fortsätta. Planen va väl att kunna jobba med genusperspektiv eller kunna bli religions och svenska lärare men nu har det gjort om lärarutbildningen vilket ställer till problem för mig. Planen var att jag skulle kunna läsa pedagogiken i Västerås fast jag tidigare pluggat på distans från Uppsala och Gävle. Detta för att slippa pendla när Meija är liten men nu går inte det i med att de gjorde om lärarutbildningen så nu måste jag läsa pedagogiken i Uppsala eller Gävle så nu kör sig den planen. Känns lite värdelöst att ha pluggat ett och ett halvt år som jag nu inte har någon nytta av men, men så kan det vara. Så nu är frågan vad jag ska göra nu. Ska jag skita helt i att plugga tills Meija är äldre eller ska jag plugga något annat? Svårt är det i alla fall och det blir inte bättre av att antagningen stänger 16 april så det börjar bli bråttom nu.

I övrigt är det jobbigt just nu. Meija var magsjuk i helgen men är nu frisk men nu är jag och Jonas magsjuka i stället. Mamma och pappa är bäst som vanligt och tar hand om Meija medan vi är däckade här hemma. Dandy har blivit halt på höger bakben igen, vilket är hans dåliga bakben. Det känns jätte jobbigt eftersom att det visar att han inte riktigt håller för ridning vilket jag trodde han skulle göra. Har hört från flera veterinärer att han inte skulle vara ridbar igen men jag hoppades att det skulle lösa sig om vi bara satte i gång honom lugnt. Han har vart jätte fin fram tills nu men nu verkar hans gamla skada gått upp igen. Blir veterinären på tisdag för att se om det går att göra något. Är det någon som har förslag på någon alternativ behandling så får ni göra hojta till. Själva överbenet som är orsaken till problemet går inte att ta bort då det är för stora risker att leden ska ta skada och jag tror vi har provat allt för att han ska återfå rörlighet och bygga muskler runt om men verkar inte fungera...

Känner att min familj vart lite olycksdrabbad sista tiden. Tack och lov har det inte vart några allvarliga åkommor och sjukdomar men känns ändå lite tråkigt att det har blivit så mycket sista tiden. Meija har vart borta otroligt mycket från dagis på grund av astman vilket kanske inte är så konstigt men blir svårt för mig att hinna med plugget och för Jonas att hinna med jobbet. Värst är det dock för Meija som inte bara hindras och mår dåligt av astman utan också måste spendera hela dagen med en orolig förälder i stället för att leka med kompisarna på förskolan. Hon gick i alla fall till dagis torsdag och fredag förra veckan så trodde verkligen att hon skulle kunna gå till dagis måndag, tisdag, onsdag och kanske torsdag den här veckan som kommer men så blir det inte. Stackars stumpan har dragit på sig magsjuka så hon blir hemma minst i morgon och på tisdag. Dessutom har hon även fått problem med magen sen hon fick sin nya astma medicin så nu gäller det att vara extra uppmärksam så hon inte förlorar för mycket i vikt och blir uttorkad. Tycket oerhört synd om henne i vilket fall som helst.

Sen har jag min dåliga höft, eller egentligen är det väl mina knän, fötter, höft och axlar som är dåliga, som nu har blivit riktigt dålig igen. Har haft jätte problem med höften samt mitt höger knä och högerfot så borde absolut inte göra så många lyft för sen det är uträtat av naprapaten. Min plan var att jag skulle försöka få en tid i morgon men nu när Meija är sjuk kan jag inte det och dessutom kommer det bli tio gånger mer lyft än normalt så vi får se om jag kommer kunna gå i morgon kväll. Måste dock få det här fixat innan Dandy får ont i ryggen för att jag sitter snett i sadeln för då måste han också rätas ut. Det är lite jobbigt när en av oss får ont eftersom den andra snabbt påverkas och får problem på ungefär samma ställen. Då måste båda behandlas, ofta flera gånger, och det brukar bli dyrt =( Nu är jag lite extra gnällig här, jag vet att det inte är några stora saker och att jag inte borde klaga men känns ändå jobbigt. Nej, nu har jag klagat klart och det är dags att sova.