Jag har funderat över destruktivabeteenden i dag. Vissa människor ser man på utsidan att de är destruktiva de skär sig, svälter sig eller hettsäter som exempel. Andra ser man inte på att de är destruktiva. De stannar i situationer där de befinner sig i en destruktivspiral där de sakta brytsner antingen av personer i sin omgivning eller av sig själva. Den här sorten av destruktivitet är nog en av de värsta för den syns inte på utsidan. Det är läskigt att en person kan vara så sårad och sönderslagen utan att det syns. Hur ska man kunna hjälpa desssa människor? Jag kan prata med dem och försöka få dem att själva bryta sig loss men mer kan man inte göra. Precis som med alla destruktivabeteenden måste människan bryta sig ur sina egna bojor.

Jag hade en vän som hette Adam. Han var tystlåten, men glad, snäll och en jätte bra och stark människa på utsidan. Han var rolig och jag trivdes i hans sällskap och med att prata med honom. För mig kändes han trygg. Den 4 oktober 2008 tog han sitt liv. Jag hade pratat med honom dagen innan och inte märkt något. Han hade verkat helt normal och glad men jag måste ha misstagit mig. Det är det här som är det otäcka, jag märkte inte vad han skulle göra. Jag hade så gärna velat förstå så att jag hade kunnat hjälpa honom men på utsidan syndes ingenting av hur han mådde. Jag hoppas och önskar att alla som tänker göra det han gjorde ska bli stoppade i sista stund men det blir inte så. Kan man rädda en enda från att ta sitt eget liv har man lyckats. Jag önskar jag hade lyckats med Adam. Så snälla kan vi inte alla hjälpas åt att se på varandra lite extra så vi kan upptäcka människors destruktivabeteenden i tid. Jag kan inte hjälpa Adam nu men jag hoppas av hela mitt hjärta att han har det bättre där han är i dag och att han inte är besviken för att vi inte såg vad som hände innuti honom. Jag önskar även att alla vi som kände honom och framförallt hans familj ska kunna gå vidare och inte vara besvikna på sig själva och honom utan se allt bra med Adam och försöka hjälpa andra som är påväg att gå samma öde till möte.