Nu har jag gått 29 hela veckor med min lilla bebis. Längtar fruktansvärt efter att den ska komma ut samtidigt som jag är rädd. Är rädd för att någit ska gå fel eller för att jag inte ska vara en tillräckligt bra förälder. Mest är jag dock rädd för situationen mellan mig och Jonas. Den har vart väldigt ansträng en stund nu åtminstonde från min sida. Jag orkar inte riktigt involvera honom i något och blir mest irriterad utan att han egentligen har gjort något. Känner att jag vill skrika åt honom samtidigt som jag bara vill att han håller om mig och tröstar mig. Det är väl hormnerna som spökar antar jag. Vet i alla fall att jag inte gillar det här mellan läget där han varken är med fullt ut eller inte alls. Vill att det ska vara antingen eller...