I morgonbitti måste jag kliva upp klockan halv sex för att kunna vara i stallet halv sju. Vi har fått tid för Dandy på Mälarkliniken klockan halv nio och eftersom det ligger i Sigtuna tar det nästan en och en halv timme att köra så vi måste lasta vid sju. Är lite orolig att han ska ha blivit sämre i sina bakknän men förhoppningsvis är det bara en inflamation. Han är så himla levnadsglad och jag kan inte tänka mig att vara utan honom. Så håll tummarna för oss nu.

Äntligen är tentan avklarad. Nu återstår två föreläsningar och ett pm den här veckan. Ska försöka ta tag i det i morgon om jag hinner. För på onsdag ska jag till mälarkliniken med Dandy. Jag har en fruktansvärd hoppabsitens och hatar att han står skadad. Han kommer säkert bli frisk lagom tills att jag är så stor att jag inte kan rida längre. Kan någon ge mig en annan häst att hoppa och tävla så länge? Känner mig verkligen i ett akut tävlingsbehov just nu.

I övrigt är jag rätt trött. Va pigg på dan och försökte vara ute i solen så mycket som möjligt. När jag va ute och under tiden jag skrev på tentan kände jag mig ganska pigg men så fort den va innlämnad försvann all energi. Nu känner jag mig bara trött och lite halv sorgsen- Vet inte varför bara är det. Ska försöka sova nu och hoppas att jag är gladare i morgon.

I dag är det exakt fem månader kvar till min beräknade förlossning. Det känns ganska så långt om man tänker månads mässigt men det kommer säker gå fort. Hoppas det iaf vill ju träffa bebisen nu inte ha den i magen! I övrigt vill jag hoppas och rida ordentligt. Känns jätte segt att Dandy är halt nu när jag inte kan rida så många månader till. Ville ju ta vara på det jag kunde av tävlingssässongen men så blev det ju inte. Har abstenens redan nu så vi får väl se hur länge jag klarar mig. Målet är iaf att vara ute på tävlingsbanorna igen i oktober om det inte blir några komplikationer vid förlossningen.

Måste försöka sova lite nu så jag orkar med stallet i morgonbitti och sen skriva klart den idiotiska tentan som ska in. Efter det måste jag försöka skriva klart ett pm och sen ska jag ta en helt skolfri dag!

Är helt fast i min hemtenta, jag jobbar på den konstant men har fortfarande massa kvar. Känns som om jag inte kommer någonstans =( Dandy är fortfarande halt. Har inte blivit någon förbättring alls trotts att han fått butta i tio dagar så nu blir det att åka till mälarkliniken. Hatar att ha halta hästar och framförallt när Dandy är halt för han blir så rastlös. Tycker så himla synd om honom. Måste försöka sova nu så att jag orkar med hemtentan i morgon...

Har hemtenta nu igen och jag kan inte direkt påstå att det går bra =( Hittar inga svar på frågorna och är fruktansvärt omotiverad. Va på stan en sväng med Jossa och Maria i dag iaf och lånade fler böcker som kanske kan hjälpa. Vi får se hur det här kommer gå, tvivlar på att jag får ihop det.

I går såg jag min bebis för första gången. Ska berätta mer om det snart men först måste jag bara säga att jag har världens bästa mamma! Jag har oroat mig enda sen i torsdags för den mystiska knölen i min mage som dessutom har flyttat på sig men försökt att inte flippa eftersom jag skulle till läkaren som i dag. Min mamma däremot märkte väl hur orolig jag va så hon ringde i går morse upp till mödravårdscentralen på lasarettet och förklarade. De frågade om vi hade pratat med barnmorskan och när mamma sa vad hon sagt blev de jätte arga. De sa att allt sånt måste kollas upp under en graviditet och att jag borde fått kommit in på en gång. De lyckades fixa en tid trotts att de egentligen inte hade någon klockan två samma dag. Där kan man prata om änglar. Tusen tack mamma för att du ringde och tusen tack alla sköterskor uppe på ultraljudet, ni va alla guld värda. Så halv tolv i går ringde mamma mig och sa att jag skulle va på ultraljud klockan två. Jag ringer till Jonas för jag tänkte att han kanske ville vara med. Jag vet hur svårt han har att komma i från jobbet och han hade redan tagit ledigt för de beräknade ultraljudet den 20 april så jag trodde faktiskt inte han skulle kunna följa med. Han överaska mig dock och sa att han självfallet skulle med, han skulle lösa ut det på något sett så vi bestämde att vi skulle mötas på sjukhuset klockan halv två.

Prick halv två var han där. Han hade inte bara lyckats fixa ledigt från jobbet en timme utan även fixat skjuss och tagit ledigt hela eftermiddagen, blev imponerad. Han va dessutom nyklippt, nyrakad, med nya hela jeans och ny tröja. Inte illa va?! Blev riktigt glad. Vi va uppe på ultraljudsavdelningen redan klockan kvart i två efter att ha sprungit i ungefär en miljon trappor :P Först gick vi fel och sen visade det sig att den låg på sjunde våningen och eftersom både jag och Jonas hatar att åka hiss va det bara att ta trappen ;) När vi kom dit tog de in oss direkt, där kan man prata service.

Jag kan inte beskriva hur det kändes att se henne för första gången. Jag trodde inte jag skulle kunna urskilja någonting men man såg henne jätte tydligt. Hon va välskapt med fem fingrar på varje hand och fem tår på varje fot. Hon rörde sig bra, sög på tummen, vinkade och rullade ihop sig till en boll. Dessutom hade hon temperament! När sköterskan tryckte på henne blev hon jätte arg och försökte flytta på sig och viftade med armarna och vände ryggen till =) Allt såg jätte bra ut och det var bara ett barn tack och lov. Det som jag känt som en knöl visade sig vara moderkakan så det hade i allra högsta grad något med barnet att göra men va inte farligt iaf. Däremot hade min barnmorska beräknat hur långt jag gått fel. Min bebis va 17 veckor och 2 dagar alltså va jag i 18 veckan i stället för början på 15 som barnmorskan sagt! Va iaf skönt att allt va bra och nu känns det riktigt på riktigt för första gången. Jag ska bli mamma!

Efteråt följde jag med Jonas hem och såg på film. För en gångsskull bråkade vi inte och det kändes nästan som förut. För första gången på väldigt länge kändes han som den Jonas som va en utav mina bästa vänner och jag tyckte förbannat mycket om va tillbaka. Det va underbart <3

Nu måste jag väl ge en snabb förklaring på vad som hänt de senaste dagarna. I torsdags dök en oroväckande stor knöl upp på vänster sida vid naveln. Jag hade inte ont men var orolig, min mage såg verkligen grotesk ut. Ringde iaf till vårdcentralen här i skultuna och frågade vad jag skulle göra. De tyckte att det lät som att det va något som va relaterat till barnet så de säger att jag ska prata med min barnmorska. Eftersom de ser allvarligt på det skickar de ett medelande till min barnmorska och ber henne ringa mig och ta en titt på knölen. Min barnmorska ringer upp efter ca 10 minuter men jag får inte riktigt den respons jag önskat. Hon förklarar för mig att jag gått för kort i med att jag bara va 14 veckor in i graviditeten och därför kan det inte ha något med min graviditet att göra. Jag förklarar att vi va osäkra på hur långt jag kommit och att både jag och sjuksköterskan tror att det har med bebisen att göra. Hon blir nästan irriterad på mig och säger att detta absolut inte kan ha med barnet att göra men att jag måste kontakta en läkare och kolla upp det, sen säger hon hejdå och lägger på luren. Behöver jag säga att jag va as förbannad? Inte nog med att hon inte lugnar min oro det minsta utan hon slänger också mer eller mindre på i örat på mig. Orolig och förbannad ringer jag tillbaka till vårdcentralen. Förklarar vad barnmorskan sagt och undrar om de kan ta emot mig. Sjuksköterskan förklarar att de inte kan ta emot mig eftersom att de tror att det är barnet och att de därför inte ligger på deras bord. Jag blir mer förbannad och förtvivlad och frågar vad jag ska göra. Sköterskan tyckte nog synd om mig och säger att hon ska ringa upp efter att ha pratat med läkaren. Efter ca 20 min ringer en annan sköterska upp och ber hemskt mycket om ursäkt. Hon förklarar att de inte kan göra så mycket men att de har bokat in mig på en tid på onsdag (alltså om sex dagar!). Hon upplyser dessutom att om det är något med barnet kan de inget göra. Hon säger dock till mig att om jag får ont eller att knölen blir större måste jag ringa akuten.

Jag va orolig, förbannad, kände mig maktlös och ledsen. Efter att ha pratat med mamma och gråtit en stund skickar jag ett sms till Jonas och bara förklarar läget. Han skriver till svars: ok låter inge bra =( kul att barnets pappa är intresserad! Blir om möjligt enu mer förbannad och sticker från stan. Flydde till Danne och Nicke.

Jonas hör av sig eftersom över dagen och ber mig höra av mig och berätta hur det går. Det gjorde jag inte! Kände att kunde han inte vara intresserad på en gång tänkte jag minsann inte vara snäll och tala om hur det går. Ja, jag vet jag är barnslig. Jonas skickar dessutom bara sms och ringer inte så jag utgår från att han inte är mer intresserad än så. På natten hör han dock av sig och jag blir as förbannad. Blev inget vidare bra telefon samtal! Jag håller mig fortfarande till att han är ett svin och att jag inte vill ha med honom och göra. Han ber om ursäkt och ber mig täka om. Tillslut är jag så trött och less att jag bara inte orkar längre. Säger att jag ska tänka igenom saken om jag tänker bli sams med honom igen och vi får höras i morgon. Dagen efter bestämmer jag mig för att jag inte orkar bråka längre. Jag förklarar att jag ska försöka lita på honom igen men att det här blir hans absolut sista chans. Han blir glad och ber om ursäkt igen. Dagarna efter skickar han glad påsk sms och frågar i ett hur jag mår och vad som händer med knölen. Kul att han försöker bete sig iaf!