Dagen började rätt bra men på kvällen fick Lulle damp. Han blir jätte lätt arg just nu så det är väldigt svårt att vara runt honom. Han blev iaf as sur för ingenting och hans dåliga humör smittade av sig. Så nu har både pappa och Lukas skrikit på mig och jag har blivit förbannad och skrikit tillbaka. Är så jävla kul att bo hemma! Eller kanske inte. Har börjat leta lägenhet igen för jag pallar inte att alltid tassa på tå runt dem. Så nu är jag förbannad och vill härifrån. Som tur va har jag älskade Sigrid. Hon är bäst på att trösta, få en att skratta och ge närhet. När jag går någonstans följer hon efter, när jag gråter kommer hon och kelar, när jag är arg gör hon massa knäppis grejer så jag skrattar.  Hon är bättre än alla lyckopiller i världen <3 Kan inte beskriva med ord hur tacksam jag är över att hon finns.