Nu måste jag väl ge en snabb förklaring på vad som hänt de senaste dagarna. I torsdags dök en oroväckande stor knöl upp på vänster sida vid naveln. Jag hade inte ont men var orolig, min mage såg verkligen grotesk ut. Ringde iaf till vårdcentralen här i skultuna och frågade vad jag skulle göra. De tyckte att det lät som att det va något som va relaterat till barnet så de säger att jag ska prata med min barnmorska. Eftersom de ser allvarligt på det skickar de ett medelande till min barnmorska och ber henne ringa mig och ta en titt på knölen. Min barnmorska ringer upp efter ca 10 minuter men jag får inte riktigt den respons jag önskat. Hon förklarar för mig att jag gått för kort i med att jag bara va 14 veckor in i graviditeten och därför kan det inte ha något med min graviditet att göra. Jag förklarar att vi va osäkra på hur långt jag kommit och att både jag och sjuksköterskan tror att det har med bebisen att göra. Hon blir nästan irriterad på mig och säger att detta absolut inte kan ha med barnet att göra men att jag måste kontakta en läkare och kolla upp det, sen säger hon hejdå och lägger på luren. Behöver jag säga att jag va as förbannad? Inte nog med att hon inte lugnar min oro det minsta utan hon slänger också mer eller mindre på i örat på mig. Orolig och förbannad ringer jag tillbaka till vårdcentralen. Förklarar vad barnmorskan sagt och undrar om de kan ta emot mig. Sjuksköterskan förklarar att de inte kan ta emot mig eftersom att de tror att det är barnet och att de därför inte ligger på deras bord. Jag blir mer förbannad och förtvivlad och frågar vad jag ska göra. Sköterskan tyckte nog synd om mig och säger att hon ska ringa upp efter att ha pratat med läkaren. Efter ca 20 min ringer en annan sköterska upp och ber hemskt mycket om ursäkt. Hon förklarar att de inte kan göra så mycket men att de har bokat in mig på en tid på onsdag (alltså om sex dagar!). Hon upplyser dessutom att om det är något med barnet kan de inget göra. Hon säger dock till mig att om jag får ont eller att knölen blir större måste jag ringa akuten.

Jag va orolig, förbannad, kände mig maktlös och ledsen. Efter att ha pratat med mamma och gråtit en stund skickar jag ett sms till Jonas och bara förklarar läget. Han skriver till svars: ok låter inge bra =( kul att barnets pappa är intresserad! Blir om möjligt enu mer förbannad och sticker från stan. Flydde till Danne och Nicke.

Jonas hör av sig eftersom över dagen och ber mig höra av mig och berätta hur det går. Det gjorde jag inte! Kände att kunde han inte vara intresserad på en gång tänkte jag minsann inte vara snäll och tala om hur det går. Ja, jag vet jag är barnslig. Jonas skickar dessutom bara sms och ringer inte så jag utgår från att han inte är mer intresserad än så. På natten hör han dock av sig och jag blir as förbannad. Blev inget vidare bra telefon samtal! Jag håller mig fortfarande till att han är ett svin och att jag inte vill ha med honom och göra. Han ber om ursäkt och ber mig täka om. Tillslut är jag så trött och less att jag bara inte orkar längre. Säger att jag ska tänka igenom saken om jag tänker bli sams med honom igen och vi får höras i morgon. Dagen efter bestämmer jag mig för att jag inte orkar bråka längre. Jag förklarar att jag ska försöka lita på honom igen men att det här blir hans absolut sista chans. Han blir glad och ber om ursäkt igen. Dagarna efter skickar han glad påsk sms och frågar i ett hur jag mår och vad som händer med knölen. Kul att han försöker bete sig iaf!