Jag fuskade i dag och red. Trodde att jag skulle vara jätte klumpig och inte orka någonting men det gick super bra. Magen guppade lite så jag fick ta fler skrittpauser än vanligt men i övrigt kändes det som att jag inte haft något riduppehåll alls. Jag har trotts allt inte ridit ordentligt sen slutet på mars. Visserligen har jag ridit ett par gånger på ridbanan och ridit ut en del men inte suttit ner och jobbat Dannis på riktigt. Det gjorde jag däremot i dag och han var jätte fin. Rund och fin i både traven och galoppen, aningen seg men berodde nog på värmen. Det bästa av allt va att jag fortfarande kunde och orkade. Det gjorde mig så fruktansvärt lycklig att det gick bra och bara att rida igen va underbart. Jag vet att jag går in i 8:e månaden nästa vecka och att jag inte borde rida pga risken att ramla av men jag mådde så bra. Har känt mig så nere ett tag men en timme på Dandy fick mig verkligen på rätt spår igen. Är det fel att göra saker man blir lycklig av? Det kan det inte vara, eller?

Äntligen är det mindre än tio veckor kvar till BF. På söndag är det precis två månader kvar =) Känns som om det börjar närma sig nu! Det ska bli otroligt skönt när bebisen är född. Samtidigt måste jag ju erkänna att jag är lite stressad över situationen. Min lägenhet är inte i närheten av klar och långt i från allt är handlat. Känner att jag inte vill handla för mycket försen lägenheten är klar, för jag har ingen stans att ställa det i nu läget. Fast i den takten Jonas gör saker lär den inte vara klar försen bebisen är 3. Jag åker till Falsterbo på onsdag morgon och på lördagen när jag  kommer hem hoppas jag att han är klar med alla tak och rivit tapeten i köket men det är väl inte troligt. Funderar på att göra det själv snart men känner inte för att klättra på stegar när jag är så här stor.

När det gäller mig och Jonas är saker och ting fram och tillbaka. Jag blir lätt irriterad på honom, tycker att han är för långsam med att göra saker han lovat att göra och inte är ett tillräckligt stort stöd för mig. Samtidigt så gillar jag att vara med honom. När vi träffas tjaffsar vi aldrig utan det är bara på telefon. Det är mysigt att ha någon som håller om en, göra saker ihop med, orkar höra på allt mitt gnäll och ha bra sex med. Det blir svårt att veta hur och vad man ska göra när man har så förbannat många känslor som snurrar runt.