Jonas gick nyss. Han var här en stund på kvällen och träffade Meija. Gick bra när han var här. Vi pratade inte så mycket om hur det har blivit utan blev mest kallprat. Han satte upp gardinstängerna också vilket var bra. Meija fick dock ett utbrott när Jonas skulle klä på henne pyjamas. Det höll på i en timme innan hon slutligen somna i min famn. Är jätte jobbigt när hon blir ledsen utan att man förstår varför. Gör fruktansvärt ont i hjärtat när hon blir helt otröstlig. När det blir så i normala fall brukar jag också börja gråta efter en stund och så slutar det med att både jag och Meija sitter hos Jonas och gråter, men nu är det slut med det.

Nu är jag iaf själv här, eller ja Meija ligger och sover så själv är jag inte men jag känner mig ensam. När Jonas frågade om det var dags att gå nu sa jag ja men egentligen ville jag inget hellre än att han skulle stanna. Fast jag vet att det inte är hållbart men vill att han ska vara här hos mig. Saknar honom fruktansvärt men jag får vänja mig med att det är så här det kommer vara. Fast det gör ont, fruktansvärt ont.

Har pratat med Jonas igen. Han mår ungefär lika dåligt som mig över det här. Känns jätte konstigt för oss båda att vi helt plötsligt inte ska bo ihop längre, dessutom är situationen med Meija jätte jobbig. Vi har gjort upp att han ska ha henne från det att han kommer hem från jobbet vid ca halv fem till omkring sju när hon äter och går och lägger sig tisdagar och torsdagar samt ett par timmar på lördag och söndag. Känns så himla hemskt. Från att ha bott med henne ska han nu bara träffa henne 9 till 11 timmar i veckan. Det är dock den bästa lösningen vi kan komma på i nu läget. Eftersom hon ska bo hemma hos mig och går och lägger sig så tidigt och han slutar jobba så sent som han gör. Hoppas verkligen inte deras relation tar allt för mycket stryk. Allt känns så jävla sjukt bara!

Tack alla som har skrivit till mig på sms, fb och här. Blir jätte glad att ni bryr er så mycket. Jag vet att jag kommer klara det här och det kommer bli bra. Är bara väldigt tråkigt att det har blivit som det blivit men man kan inte rå för vad man känner.

Vi bråkade inte, han sa inte emot mig, bara jag grät men nu är det klart. Jonas flyttar ut och jag behåller Meija hos mig. Han älskar fortfarande sitt ex och är rädd för att vi ska börja bråka ennu mer om vi blir ett par och sen gör slut. Att han älskar sitt ex gör ju att det inte går, vill inte ha ett förhållande med någon som egentligen vill vara med  någon annan. Däremot tror jag att ett förhållande mellan oss skulle fungera. Jag menar vi har bott ihop över ett år, vi har bara sex med varandra, dejtar inga andra och hitills har det fungerat så varför skulle det inte göra det om vi uttalat var tillsammans? Men, men kanske har han rätt. Vi får hur som hellst aldrig veta nu. Planen är att jag och Meija ska bo kvar hos mig och han ska träffa henne en eller ett par eftermiddagar i veckan. Det kommer bli ensamt och tugnt att va ensamstående på riktigt men klarar känslomässigt inte av att ha det som det är nu. Är så jävla jobbigt att tycka om någon så mycket som jag tycker om honom och inte bli lika omtyckt tillbaka, men sånt är livet. Känner mig sårad och utelämad men vad ska man göra? Bara att gråta, bita ihop och gå vidare. Hade vart så mycket enklare om han va ett svin och en dålig pappa men det är han inte. Han är en jätte bra vän och en jätte bra pappa och det är det som gör att jag undrar om jag har gjort rätt...

Jag mår inte bra. Står inför ett jätte svårt val och vet inte hur jag ska göra. Antingen så talar jag om hur jag känner och ställer krav. Gör jag så kommer jag troligtvis bli bortvald. Det kommer göra ont men det kommer bli bättre i slutändan eftersom jag då slipper va osäker. Risken är att de andra med största sannolikhet kommer såras. Jag kan också välja att inte göra någonting, inte säga något och låta allt snurra på som det är. Då kommer alla andra inblandade må bra men jag kommer må dåligt. Vad ska man göra? Välja den svåra vägen som innebär en omedelbar olycka för oss alla men sen en ljusning eller den lätta vägen som lämnar alla andra lyckliga en stund men kommer slå hårt på mig. Jag hatar sånt här, det är så svårt. Måste få berätta för någon men vågar knappt yttra det för mig själv då det känns så tugnt så hur ska jag våga berätta för någon vad jag känner. Jag vill bara göra det som blir bäst för mig och min dotter. Jag måste väl tänka på oss i första hand eller? Ska jag bara tänka på vad som är bäst för henne? Det är svårt att göra val när det gäller Meija också.

Kanske blev en aningen förvirrat inlägg men det är nog för att jag är lite förvirrad just nu. Ska försöka komma fram till en lösning, hellst i går...

Dagen började riktigt bra. Meija sov ända fram till nio i morse så fick sovmorgon :) Efter att vi ätit frukost och gosat sov hon en stund till. När hon vaknade åkte vi till stallet och jag red ut Dandy en sväng, mamma och Meija fixa i stallet. Var svin kallt ute och gick bara att skritta eftersom det va sten hårt och knöligt =( Men det gick bra och han klev på ordentligt. Sen blev det en sväng hem till mamma innan jag åkte hem. Tänkte laga töcken men blev inte så för Zai ringde och frågade om hon och Olof kunde komma över. Så när vi kom hem kom Zai, Olof och hundarna på besök. Blev dricka te och skitsnack men va mysigt. Är alltid roligt när de tittar in. Dessvärre ville inte Meija sova så stackars Jonas nattade Meija i princip hela tiden.

Det va jätte gulligt att du lyssnade och har ansträngt dig nu när jag har känt mig ensam Zai. Tack så jätte mycket! Hade känt mig rätt misserabel om du inte hälsat på de sista dagarna. Blir lätt isolerad här och ibland är det svårt att bryta. Fast jag vet att mycke ligger hos mig och jag ska också bli bättre på att höra av mig.

Äntligen har jag fått in hemtentan. Blev klar med den runt fyra i dag så nu är den inskickad och jag behöver inte längre bry mig om den. Jag hoppas bara att det har gått bra. Är inte orolig för att jag inte ska bli godkänd men skulle va kul att få ett VG på den. så nu håller vi tummarna allesammans =)

Har hoppat på Dandy i dag för första gången efter det att jag födde Meija. Hoppa och hoppa kanske var att ta i men körde in and outs så blev ju iaf några små hinder. Kändes iaf väldigt bra. Trodde jag skulle vara betydligt mer ringrostig än vad jag var men det kändes inte alls att jag inte hade hoppat på länge. Inte äns när han blev riktigt het på slutet blev jag det minsta osäker =) Sitter väl i ryggmärgen kan jag tänka mig. På söndag om en vecka tänkte jag va med på min första hoppträning för Louise Halén, är bara att hoppas på att han inte blir allt för het.

I veckan som kommer har jag nästan inget plugg men många hästar att rida. Min moster ska ta hand om Lois och Karins hästar eftersom de åker till Egypten så jag har lovat att hjälpa henne. Tar med mig Dandy och ställer honom där från och med tisdag eller onsdag. Så kommer väl rida tre hästar om dagen eller något sådant. Ska bli jätte kul men kommer nog få en hel del träningsverk eftersom det va länge sen jag red fler än en häst om dagen. Meija följer självfallet också med till moster så hon kommer få vara med i stallet en hel del. Är bra att hon får vara ute mycket och eftersom vi är två kan en vara på marken med henne hela tiden så kommer nog bli super. Nu blir det en sväng in i duschen och sen sova.

Känner mig allmänt nedstämd. Vet egentligen inte varför, eller jo känner mig ensam och lite bortglömd. Jag har Jonas och Zaidy har nyss vart här vilket var jätte mysigt men nu har hon gått och jag blir liten och ensam igen. Sen jag har fått barn har mitt sociala liv i prinsip försvunnit. Mycket har att göra med att Jossa och Kattis har flyttat samt att Mova befinner sig i Thailand men jag hade så många fler vänner men de hör inte av sig längre =( Alla utgår från att jag inte har tid att umgås med dem eftersom jag har Meija. Visst ligger en del på mig eftersom jag sällan hör av mig till dem men skulle vara så kul att bli tillfrågan om jag ville med på något. Den enda jag egentligen har kickade ett hört av mig till är Jesper men han svarar aldrig på mina sms. Senast på hans födelsedag men han orkade inte äns med att svara... Det va dålig stil tycker jag, blir besviken. Det känns helt enkelt inte som om jag har så mycket kvar här längre. Fast det är inte heller helt sant. Mamma är kvar här och hästen men Dandy kan följa med om jag väljer att flytta. Det enda som håller mig kvar just nu är Jonas. För att han ska ha en bra relation med Meija. Det är klart att han ska ha det men när ska jag få bli lycklig då? Det kommer aldrig bli han och jag som ett par och även om han är en jätte bra vän till mig så vet jag inte om det räcker för att jag ska bli nöjd. Just i kväll längtar jag hem till Uppsala så fruktansvärt. Där har jag alltid Daniel. Sen Nicke och både andra Niklas och Max har flyttat dit. Skulle så gärna också vilja va där. Dessutom skulle jag där ha en möjlighet att plugga till socionom, vilket är det jag vill bli men allt detta får jag sätta åt sidan. Klart jag gör det för Meijas skull, men jag känner mig så olycklig just i dag. Varför ska det vara så svårt? Varför är jag tvungen att va olycklig för att Jonas ska va lycklig? Jonas har absolut inte bett mig att stanna här men jag vill inte ta hans dotter ifrån honom. Vill att de ska ha en bra relation.

Är så trött så att ögonen håller på att slå igen =( Borde plugga lite till men orkar verkligen inte. Har inte alls kommit så långt med plugget i dag som jag hoppats. Har bara skrivit ca 1/2 svar och plockat fram info till nästa fråga. Jag som hade hoppats på att bli klar med fråga tre i dag men det blev jag inte. Vet inte riktigt vart dagen har tagit vägen, känns som om timmarna bara rusat förbi. Har iaf hunnit leka med Meija en hel del och skrittat ut Dandy en sväng i skogen. Dandy va lite fånig eftersom det va mörkt när vi gav oss ut men blev inga större problem iaf. I morgon blir dagsupplägget det samma som i dag, plugga, Meija och Dandy. Egentligen skulle jag bara behöva sitta ner hela dagen och beta av allt plugg men fungerar inte så med småbarn och hästar men, men man prioterar ju det viktigaste först och då kommer skolan sist åtminstonde av de tre sakerna :P Nu ska jag lägga mig och sova brevid Meija <3