Känner mig stressad trotts att det bara är måndag. Har ett pm att skriva, en seminarieuppgift, en komentar till någon annans uppgift samt tre föreläsningar den här veckan. Dessutom skulle jag behöva börja på min lajvutrustning så att den blir klar och i helgen ska jag till hamre och se på tävlingarna där. Känner mig dessutom väldigt trött och öm i kroppen utan att egentligen veta varför. Däremot är jag mycket piggare än vanligt, det beror nog på vädret =) Älskar solen.I dag va jag först ute på en långpromenad med Elliot och njöt av solen och sen skrittade jag, Dandy och Elliot ut och njöt av den igen. Känns verkligen skönt att den kikar fram och att snön äntligen har smält. Blir lycklig av våren <3

Dagen började rätt bra men på kvällen fick Lulle damp. Han blir jätte lätt arg just nu så det är väldigt svårt att vara runt honom. Han blev iaf as sur för ingenting och hans dåliga humör smittade av sig. Så nu har både pappa och Lukas skrikit på mig och jag har blivit förbannad och skrikit tillbaka. Är så jävla kul att bo hemma! Eller kanske inte. Har börjat leta lägenhet igen för jag pallar inte att alltid tassa på tå runt dem. Så nu är jag förbannad och vill härifrån. Som tur va har jag älskade Sigrid. Hon är bäst på att trösta, få en att skratta och ge närhet. När jag går någonstans följer hon efter, när jag gråter kommer hon och kelar, när jag är arg gör hon massa knäppis grejer så jag skrattar.  Hon är bättre än alla lyckopiller i världen <3 Kan inte beskriva med ord hur tacksam jag är över att hon finns.

I morgonbitti måste jag kliva upp klockan halv sex för att kunna vara i stallet halv sju. Vi har fått tid för Dandy på Mälarkliniken klockan halv nio och eftersom det ligger i Sigtuna tar det nästan en och en halv timme att köra så vi måste lasta vid sju. Är lite orolig att han ska ha blivit sämre i sina bakknän men förhoppningsvis är det bara en inflamation. Han är så himla levnadsglad och jag kan inte tänka mig att vara utan honom. Så håll tummarna för oss nu.

Äntligen är tentan avklarad. Nu återstår två föreläsningar och ett pm den här veckan. Ska försöka ta tag i det i morgon om jag hinner. För på onsdag ska jag till mälarkliniken med Dandy. Jag har en fruktansvärd hoppabsitens och hatar att han står skadad. Han kommer säkert bli frisk lagom tills att jag är så stor att jag inte kan rida längre. Kan någon ge mig en annan häst att hoppa och tävla så länge? Känner mig verkligen i ett akut tävlingsbehov just nu.

I övrigt är jag rätt trött. Va pigg på dan och försökte vara ute i solen så mycket som möjligt. När jag va ute och under tiden jag skrev på tentan kände jag mig ganska pigg men så fort den va innlämnad försvann all energi. Nu känner jag mig bara trött och lite halv sorgsen- Vet inte varför bara är det. Ska försöka sova nu och hoppas att jag är gladare i morgon.

I dag är det exakt fem månader kvar till min beräknade förlossning. Det känns ganska så långt om man tänker månads mässigt men det kommer säker gå fort. Hoppas det iaf vill ju träffa bebisen nu inte ha den i magen! I övrigt vill jag hoppas och rida ordentligt. Känns jätte segt att Dandy är halt nu när jag inte kan rida så många månader till. Ville ju ta vara på det jag kunde av tävlingssässongen men så blev det ju inte. Har abstenens redan nu så vi får väl se hur länge jag klarar mig. Målet är iaf att vara ute på tävlingsbanorna igen i oktober om det inte blir några komplikationer vid förlossningen.

Måste försöka sova lite nu så jag orkar med stallet i morgonbitti och sen skriva klart den idiotiska tentan som ska in. Efter det måste jag försöka skriva klart ett pm och sen ska jag ta en helt skolfri dag!

Är helt fast i min hemtenta, jag jobbar på den konstant men har fortfarande massa kvar. Känns som om jag inte kommer någonstans =( Dandy är fortfarande halt. Har inte blivit någon förbättring alls trotts att han fått butta i tio dagar så nu blir det att åka till mälarkliniken. Hatar att ha halta hästar och framförallt när Dandy är halt för han blir så rastlös. Tycker så himla synd om honom. Måste försöka sova nu så att jag orkar med hemtentan i morgon...

Har hemtenta nu igen och jag kan inte direkt påstå att det går bra =( Hittar inga svar på frågorna och är fruktansvärt omotiverad. Va på stan en sväng med Jossa och Maria i dag iaf och lånade fler böcker som kanske kan hjälpa. Vi får se hur det här kommer gå, tvivlar på att jag får ihop det.

I går såg jag min bebis för första gången. Ska berätta mer om det snart men först måste jag bara säga att jag har världens bästa mamma! Jag har oroat mig enda sen i torsdags för den mystiska knölen i min mage som dessutom har flyttat på sig men försökt att inte flippa eftersom jag skulle till läkaren som i dag. Min mamma däremot märkte väl hur orolig jag va så hon ringde i går morse upp till mödravårdscentralen på lasarettet och förklarade. De frågade om vi hade pratat med barnmorskan och när mamma sa vad hon sagt blev de jätte arga. De sa att allt sånt måste kollas upp under en graviditet och att jag borde fått kommit in på en gång. De lyckades fixa en tid trotts att de egentligen inte hade någon klockan två samma dag. Där kan man prata om änglar. Tusen tack mamma för att du ringde och tusen tack alla sköterskor uppe på ultraljudet, ni va alla guld värda. Så halv tolv i går ringde mamma mig och sa att jag skulle va på ultraljud klockan två. Jag ringer till Jonas för jag tänkte att han kanske ville vara med. Jag vet hur svårt han har att komma i från jobbet och han hade redan tagit ledigt för de beräknade ultraljudet den 20 april så jag trodde faktiskt inte han skulle kunna följa med. Han överaska mig dock och sa att han självfallet skulle med, han skulle lösa ut det på något sett så vi bestämde att vi skulle mötas på sjukhuset klockan halv två.

Prick halv två var han där. Han hade inte bara lyckats fixa ledigt från jobbet en timme utan även fixat skjuss och tagit ledigt hela eftermiddagen, blev imponerad. Han va dessutom nyklippt, nyrakad, med nya hela jeans och ny tröja. Inte illa va?! Blev riktigt glad. Vi va uppe på ultraljudsavdelningen redan klockan kvart i två efter att ha sprungit i ungefär en miljon trappor :P Först gick vi fel och sen visade det sig att den låg på sjunde våningen och eftersom både jag och Jonas hatar att åka hiss va det bara att ta trappen ;) När vi kom dit tog de in oss direkt, där kan man prata service.

Jag kan inte beskriva hur det kändes att se henne för första gången. Jag trodde inte jag skulle kunna urskilja någonting men man såg henne jätte tydligt. Hon va välskapt med fem fingrar på varje hand och fem tår på varje fot. Hon rörde sig bra, sög på tummen, vinkade och rullade ihop sig till en boll. Dessutom hade hon temperament! När sköterskan tryckte på henne blev hon jätte arg och försökte flytta på sig och viftade med armarna och vände ryggen till =) Allt såg jätte bra ut och det var bara ett barn tack och lov. Det som jag känt som en knöl visade sig vara moderkakan så det hade i allra högsta grad något med barnet att göra men va inte farligt iaf. Däremot hade min barnmorska beräknat hur långt jag gått fel. Min bebis va 17 veckor och 2 dagar alltså va jag i 18 veckan i stället för början på 15 som barnmorskan sagt! Va iaf skönt att allt va bra och nu känns det riktigt på riktigt för första gången. Jag ska bli mamma!

Efteråt följde jag med Jonas hem och såg på film. För en gångsskull bråkade vi inte och det kändes nästan som förut. För första gången på väldigt länge kändes han som den Jonas som va en utav mina bästa vänner och jag tyckte förbannat mycket om va tillbaka. Det va underbart <3