Va hos reumatologen i tisdags och inte helt oväntat fick jag diagnosen psoresisatrit. Det va jätte bra att de äntligen fastställde va det var för något så att de kan behandla det på rätt sätt men känner mig ändå en aning nedslagen. Psoresisatrit är precis som psoresis något kroniskt och kommer att gå i skov resten av mitt liv. Har levt med min psoresis länge men det är inte försen jag fick Meija jag accepterade att jag hade det och nu ska jag alltså lära mig leva med ytterligare en kronisk sjukdom, den tredje i raden... Känns lite tungt, framförallt eftersom jag blir väldigt begränsad av den eftersom jag har väldigt ont. Får dock tänka på att det kunde vart värre och att har jag lärt mig leva med två kroniska sjukdomar kan jag väl lära mig leva med en tredje. Fick en ny medicin som skulle hjälpa mot både smärtan och inflammationen men han bara ta den i två dagar innan jag fick smärtor och kramper i magen så nu måste de hitta en ny :( Har fått en medicin för magen men är nu tillbaka på min gamla smärtmedicin vilket gör att jag fortfarande har väldigt ont i lederna. Förhoppningsvis får jag någon ny medicin i morgon så att jag blir lite piggare. Känner att jag inte orkar ha så många fler dagar då jag inte kommer ur sängen. Fast hur är det man säger, inget ont som inte för något gott med sig. Får intala mig det helt enkelt så löser det sig nog.