Känner mig oerhört besviken på sjukvården just nu eller kanske mest på mig själv, vet egentligen inte. Meija blev diagnostiserad med Astma för drygt en vecka sen. Det var ingen direkt oväntad diagnos efter som hon har haft problem med svår hosta och förkylning i flera långa omgångar i princip sen hon föddes men är ändå jobbigt. Det började egentligen redan när hon va två veckor och blev väldigt teppt och fick problem att andas genom näsan, jag ringde till familjeläkaren men de sa att jag skulle prata med bvc eftersom de inte hade kompetens för så små barn. Jag pratade med bvc och de sa att det var helt normalt och berodde på lite trånga luftvägar. Jag tjatade i fyra veckor innan vi fick träffa en barnläkare. Det visade sig att hon hade en luftvägsinfektion så hon fick medicin utskrivet. Bara där blev jag väldigt besviken, fattar inte att man ska behöva kämpa så hårt för att få sitt barn undersökt. Nästa gång hon fick problem tror jag hon va ett halvår och det blev samma visa om igen. Ingen ville undersöka henne på familjeläkaren och de på bvc sa att det var normalt att barn va förkylda och hosta. Tillslut kom vi in till bvc och fick medicin, luftvägsinfektion igen. Sen hände det ytterligare en gång och samma visa igen. I december 2011 började hon hosta och blev förkyld. När hon hostat tre veckor ringde jag till bvc och de sa att jag skulle avvakta. Då ringde jag till familjeläkaren och de sa att jag skulle avvakta. Sen hade jag kontakt med dem fram och tillbaka tills början av februari då vi fick komma in och träffa läkare. Han skrev ut en luftrörsvidgande medicin som skulle tas med inhalator. Han trodde dock bara att hon va förkyld men skrev ut den ändå om än motvilligt efter lite påtryckningar från mig. Den fungerade inte så jag ringde tillbaka igen och fick samma medicin i flytande form utskrivet, den fungerade inte heller. Ringer upp igen, tjatig mamma som man är, och han skrev en remiss till barnkliniken. Fick ett brev hem där de stod att vi var satta på väntelistan och skulle få en kallelse inom 90 dagar. Det här va i början på Mars. I nästa tre månader hade Meija haft svår hosta och vi fick ett brev om att vi skulle bli kallade om 90 dagar! Höll på att smälla av. Pratar med läkaren igen som skriver en "akut" remiss får ett brev med samma svar från barnkliniken, att vi skulle bli kallade inom 90 dagar. Vi han dock inte så långt eftersom Meija en natt började hosta så illa att hon kräktes två gånger och inte kunde andas så vi hamna på barnakuten. Där konstatera dem på ungefär 20 minuter att hon hade astma och behövde medicin med cortison i vilket hon även fick andas in där. Vi fick en ny medicin utskriven igen men läkaren ville att vi skulle göra en noggrannare utredning av henne så han skicka en "akut" remiss till barnkliniken, i dag fick jag brev därifrån. Vi blir kallade inom 90 dagar för att göra en utredning! Tror ni jag blev förbannad eller. Tre remisser och ett akutbesök och fortfarande så ska vi vänta 3 månader på att få en tid. Är det så här det ska vara? Ska man behöva kämpa sig blodig för att ens barn ska få hjälp? Helt sjukt! Tack och lov för att hon fick en effektiv medicin efter besöket på barnakuten annars vet jag inte vad jag skulle gjort. Det är sådana här gånger jag funderar på om man bara ska skita i den statliga läkarvården och skaffa sig en privat läkare. Så jävla sorgligt att det inte finns resurser att ge 1,5 åring en tid när hon i princip haft hosta sen hon föddes och inte när hon hostat oavbrutet i tre månader, inte ens när de vet att hon har astma får hon tid för utredning. Vet inte vart Sverige är på väg eller om de alltid vart så här men besviken blir jag. Blir också besviken på mig själv för att jag uppenbarligen inte lyckas förmedla att vi behöver hjälp. Känner mig knappast som en bra mamma när jag inte ens kan få en läkare att undersöka min dotter ordentligt. Vet dock inte vad jag ska göra för att skynda på förloppet, någon som har några förslag?

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag var på simlektion i går med Meija på Valmobadet i Kolbäck. Hon går första terminen där och det är jätte bra. Meija kan vara lite försiktig men ledarna stöttar och uppmuntrar så att hon vågar prova nya saker i vattnet vilket är helt fantastiskt at...

Äntligen har jag fått lagt 2014 bakom mig och kan blicka framåt mot ett nytt förhoppningsvis bättre år. För mig har det gångna året varit riktigt kasst på många sätt. Jag har vart sjuk större delen av det. Förlorade min älskade vapendragare och hund ...

  Jag är så ledsen och sjukt besviken på delar av Sveriges befolkning. Sista tiden har en storm som går ut på att tysta människor, motverka yttrandefriheten och kränka ”feltänkande” pågått. Jag trodde att de allra flesta i vårt land var...

Jag är ledsen, trött och oförstående. Varför måste vi människor ständigt leta efter en syndabock? Har sett diverse karikatyrer och elaka bilder på alla möjliga personer som har florerat på facebook senaste veckorna. De allra flesta har föreställt vår...

Individualism och kapitalism har spritt sig som en löpeld över världen. I samband med detta ökar klyftorna, splittringar, otryggheten och den psykiska ohälsan. Vi har inte längre någon naturlig trygghet i våra medmänniskor. Vi måste lita till oss sjä...