Jag och Tessan var i väg med mamma och hästarna i dag för att hoppa 1 meter i Heby. Tessan red först blev lite komplikationer för Tessan på framhoppningen då hon fick komma in väldigt sent och knappt han hoppa fram. Hon gjorde en jätte bra ritt som slutade med fyra fel i omhoppningen. Sen var det min tur. Han va jätte fin på framridning dock lite stelare när jag ställde honom åt höger. På framhoppning gjorde han jätte fina språng på räcket främst för att jag inte tog i honom. På oxern höll jag i honom enda fram till hindret vilket gjorde att sprången inte alls blev lika bra. Väl inne på banan blev hela ritten lite på och av. Han sprang i väg lite för mig och lyssnade inte riktigt på förhållningarna och därför lättade jag inte ordentligt framför hindrerna. Som den klippan Dandy är hoppade han allt utan tvekan och utan att vara i en bom iaf och vi blev placerade som 12:a. Känns jätte kul att han är så fin och att vi va placerade men är lite besviken på mig själv. Vet exakt vad jag gör för fel och att jag gör det för att jag blir osäker men jag fattar inte varför jag blir det. Vi har hoppat betydligt större klasser än så här så varför backar jag honom på 1 meter? Tror att jag slutar med det när jag känner mig lite säkrare. Ska försöka träna lite mer och få fler rid- och hopptimmar men får samtidigt inte gå på för hårt. Måste fortfarande tänka på att han har en dålig has. Ska iaf i vög till Näs och träna för Stina Lillje på onsdag och då får jag förhoppningsvis hjälp med hur jag ska göra för att sluta ta så mycket i honom.

I övrigt kommer det bli riktigt stressat de kommande dagarna. Ska försöka städa, rida, träna, sy, bygga läger och massa annat lajvfix men det får lösa sig på något sätt. Tur att jag har världens snällaste dotter och världens snällaste häst så att jag aldrig behöver krångla med dem. Dessutom har jag mamma, pappa och Jonas som hjälper mig. Hur skulle jag klara mig utan dem?