Hur länge kan man egentligen vänta på någon? Vad är rimligt? Jag försår inte hur det här fungerar. Jag vill inte vänta längre men jag vill inte heller gå vidare. Jag har aldrig sagt något till honom, aldrig förklarat eller frågat hur han känner så hur ska han kunna veta. Det ända jag vet är att förr eller senare kmmer han förstå men då kanske jag redan är bort. Jag är på väg mot nya äventyr men han är fast här och ett tag till väntar jag på honom men inte allt för länge. Så borde jag säga något till honom? Men jag vill inte skynda på det utan vill att det ska komma från honom, så jädra svårt allting...

 

Open Heart

9 december 2009 01:08

Hehe. lustigt, min blogg handlade lite om det idag, men att man måste uttrycka det man känner. Jag höll på med väntan för massa år sedan, det fungerar inte, det är respektlöst mot en själv. Man kan gå vidare när man vet, på ett eller annat sätt. Killar är generellet lika osäkra som vi och i min erfarenhet oftast mer, och har väldigt svårt att ta de initiatv vi önskar... och varför ska de? Om jag är intresserad så är det väl mitt egna ansvar att ta tag i det. Man kan börja med att uttrycka i handling, ett extra leende, ställa upp så man är till hands, röra vid dem och säga uppskattande saker. Om det inte leder någonstans så kan man bara säga som det är, så man får ro i själen. Sedan är det upp till dem och man behöver aldrig ångra att man inte gjorde något. Hoppas det löser för dig.

http://dearheart.bloggplatsen.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag var på simlektion i går med Meija på Valmobadet i Kolbäck. Hon går första terminen där och det är jätte bra. Meija kan vara lite försiktig men ledarna stöttar och uppmuntrar så att hon vågar prova nya saker i vattnet vilket är helt fantastiskt at...

Äntligen har jag fått lagt 2014 bakom mig och kan blicka framåt mot ett nytt förhoppningsvis bättre år. För mig har det gångna året varit riktigt kasst på många sätt. Jag har vart sjuk större delen av det. Förlorade min älskade vapendragare och hund ...

  Jag är så ledsen och sjukt besviken på delar av Sveriges befolkning. Sista tiden har en storm som går ut på att tysta människor, motverka yttrandefriheten och kränka ”feltänkande” pågått. Jag trodde att de allra flesta i vårt land var...

Jag är ledsen, trött och oförstående. Varför måste vi människor ständigt leta efter en syndabock? Har sett diverse karikatyrer och elaka bilder på alla möjliga personer som har florerat på facebook senaste veckorna. De allra flesta har föreställt vår...

Individualism och kapitalism har spritt sig som en löpeld över världen. I samband med detta ökar klyftorna, splittringar, otryggheten och den psykiska ohälsan. Vi har inte längre någon naturlig trygghet i våra medmänniskor. Vi måste lita till oss sjä...